Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1856, sida 2

ning att för deras skull börja ett krig, så mäste man öppet tillstå, att vårt enda stora interesse är häfdandet af vår ära. Vi skulle kunna uppgifva Belize och äfven öarne i viken, utan att vårt rike derigenom lede någon minskning värd att tala om. Vid protektoratet öfver Mosquito-Indianerna hafva vi ej något annat interesse, än det att förfara med trohet och mensklighet och bevara den national-egendomlighet, hvaraf vi berömt oss i hvarje fördrag, som vi slutit till slafhandelns afskaffande. Men ära, sinne för rättvisa och ett fasthållande vid välgrundade rättigheter utgöra en nations bästa egendom. De låta icke bortkasta sig utan förnedring, och om förlusten af en provins eller förlusten af något annat förnedrar en nation, det kommer på ett ut; en förnedrad nation sjunker. Dessutom, om en stat gör det till stående politik att gifva efter, så alstrar den derigenom hos andra stater en ständig politik af angrepp. Det skulle vara bättre att på en gång inrymma allt hvad man kan inrymma, än göra det småningom och styckvis; ty en sådan politik känner ingen fred. Vi kunna derföre icke inrymma Förenta Staterna någonting, som de icke rättmätigt kunna fordra, och andan i hvilken de uppstält sina fordringar gör allt annat än uppmuntrar till en sådan eftergifvenhet. vIIvad kunna vi nu göra efter allt detta för att på ett eller annat sätt bringa dessa stridigheter till ett slut? Ett upphäfvande af 1850 årg traktat skulle icke, såsom några tro, förbättra, utan försämra vårt kinkiga läge; ty vi hade före traktaten vidsträcktare och af Förenta Staterna häftigare anfäktade anspråk, än de som stå oss åter efter traktaten. Vår enkla, raka väg är följande: kasta hela notvexlingen åt sidan och göra Förenta Staterna ett vänskapligt förslag, som så vidt möjligt är harmonierar icke mindre med våra hittills gjorda steg, än med Amerikas intressen. För att vara tydligare, skulle vi för det första föreslå att förklara det vid San Juans mynning belägna Greytown för en fri, oafhängig stat; för det andra att anvisa Mosquito-Indianerna ett område med bestämda gränsor och ställa dem under vårt och Förenta Staternas gemensamma skydd; eller, om Amerikanarnes åskådningssätt hvad Indianerna beträffar icke skulle förlika sig med vårt, så kunna Förenta Staterna sjelfve föreslå ett annat sätt, som behörigen skyddar dessa Indianer, utan att skänka England uteslutande rättigheter och privilegier. För det tredje skulle vi föreslå att låta frågan om öarna i viken afgöras genom en kompromiss. För det fjerde skulle England förklara, att det icke skall utsträcka sina besittningar i Honduras öfver de gränser de ägde 1850, och fordra af Förenta Staterna att de erkände dessa besittningar, såsom de bestodo före 1550. Ett sådant förslag skulle sannolikt göra ett slut på stridigheterna. Hvarom icke, önska Förenta Staterna krig med oss, och vi måste bjuda kampen spetsen; ty det vore skamligt och tillika onyttigt att söka undvika den. MITT BIAN EVO IENR EEFI YTV iii —