Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1856, sida 1

du bör skicka honom pengar; Alfred är kanske litet excentrisk, men likväl en sörträfflig gosse. Ilan har hjertat på rätta stället; jemte okufligt mod och djerfhet besitter han godhet, rättskaffenshetoch gudsfruktigt sinnelag. — Han tänker visst aldrig på sin Gud. — Då han var här med anledning af pappas begrafning, öfverraskade jag honom en gång på hans rum och hörde, att ban had för moder, dig och mig. — år det sannt? ... Nå, det skulle jag icke trott. — Han blef förlägen, då han såg mig, men gat snart samtalet en munter riktning. Emellertid förskaffade mig denna händelse en inblick i hans karakter. Hans lifliga ande och glada sinne hvila på religionens grundval, och han kastar sig aldrig, såsom libertinerna, i ett haf af vilda orgier, för att trotsa och tillintetgöra sitt eget jag, utan, engång befriad från sina villfarelser, skall han framstå Inttrad och renad. — Ja, jag vill hoppas det, och kanske har jag varit för hård mot honom, men pengar får han icke denna gången. Ar han den jag nu anser honom vara, skall han svårligen kunna undvara dem och derigenom komma till eftertanka. — Det anar mig, att ingenting godt kan komma af ett sådant beslut; detta är ej rätta vägen till en broders hjerta. — Låt honom sjelt taga det första steget, så skall mitt broderliga handslag ej uteblifva. — Ack, den Hartugska slägten har alltid varit känd för sin stolthet, sade Elise, i det hon räckte brodren sin hand till godnatt och gick. Stormen rasar ännu våldsammare och vildare än förut. Vindstötarne äro långvarigare och följa ha