Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1856, sida 1

sSpetsen för presterskapet till dammarne och arbetade med sina prester på dammarnes förStärkning på de farligaste ställena. I Blois hafva icke blott de lägre belägna quarteren blifvit öfversvämmade, utan vattnet har stigit ånda till la Poissonniere (ett mycket högt beläget quarter). Enligt en telegrafdepesch sysselsätter man sig med att organisera en ångbåtsförbindelse emellan Blois och Tours. Byn Ecures har totalt förstörts, icke ett enda hus har blifvit stående. I Orleans instörta fortfarande hus; vattnet har inträngt i saltmagasinerna och förstört öfver 100,000 kilogrammer salt. I S:t Benoit har, med undantag af kyrkan, prestgården och några högt belägna hus allt begrafvits af vattnet. Den vackra dalen Beaufort är en vidsträckt sjö. I Saumur, som är omringadt af vatten, saknas bröd. Vid Amboise har en lång sträcka I af jernvägen förstörts. Hr de la Taille, hufvud-inspektor vid jernbanan, hade vid underrättelsen om den fara som hotade nämnde jernväg, företagit en rekognoscering och hunnit till grannskapet af Amboise. Några hundra alnar på sidan om banan, arbetade man just på befästandet af en hotad Loiredamm. De la Taille lät tåget hålla, steg ur och begaf sig på dammen för att deltaga i ledningen af arbetena. Knappt hade han ankommit till stället, förrän dammen brast och floden strömmade genom öppningen. Belägenheten var fruktansvärd. De la Taille och hans följeslagare flydde i största hast till bangården; med knapp nöd lyckades det honom att nå detta ställe, men vattnet fylde snart första våningen: de måste taga sin tillflykt uppå taket och sågo huru, tätt bredvid dem, de byggnader som tjenade till magasiner sammanstörtade. Rundt omkring dem brusade floden; några hundra alnar från dem stack skorstenen på lokomotivet af det Specialtåg, med hvilket de anländt upp ur vattnet, ofvanpå den sutto eldaren och ingeniören, redan vid fötterna uppnådda af vattnet och utan räddning förlorade, om ångmaskinen, på hvars tyngd de satte sitt hopp, kullkastades af vattnet. Denna rysliga belägenhet fortfor till kl. 3 på morgonen, då slutligen båtar ankommo och räddade de olycklige. Ännu flera berättelser om de gräsliga olyckor, som öfvergått de vestra departementerna kunde anföras, men de låta nästan alla lika, i det de icke omtala annat än genombrutna dammar, instörtade hus, förstörda jernbanor, drunknade menniskor o. 8. v. Säsom ytterst beklagansvärdt framhäfves i en skrifvelse från Angers, att de som fått sin egendom förstörd genom vattunöden äfven äro utsatte för hungersnöd, i det man icke i tillräcklig mängd kan tillföra dem bröd. Blott i Angers äro mjölförråd, och bagarne i småstäderna och byarne äro blott torftigt försedda. Ännu svårare än menniskornas närande är det att skaffa föda åt djuren. I Nantes stodo alla de lägre qvarteren den 5 under vatten. Floden hade gjort en stor öppning på Chaussen la Madeleine. Byn La Chapelle, i grannskapet af Saumur är fullkomligt förstörd, med undantag af kyrkan och I ett par hus. I Märens hus instörtade floden I så plötsligt, att han ej hann rädda det ringaste. Hans sjuka hustru transporterades till ett ställe, der hon dog af förskräckelse. 2000 menniskor, byns innevånare, sakna bröd. Notiserna från Loirenejderna af d. 7 ingåfvo godt hopp; vattnet var i jemnt fallande ; och floderna syntes snart åter skola inträda i sina gamla bäddar. Depescher från Nantes af den 8 deremot förmäla, att vattnet åter stigit, i det ögonblick då man minst väntade det och allt lät hoppas, att faran var öfverstånden. Prån Paris telegraferas under d. 10 att kejsaren, med anledning af öfversvämningarne,