Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1856, sida 1

—ä— — — — —s— —— — OSKAR dömer efter obekanta instruktioner och bestämmer straffet icke enligt lag, utan enligt gudomlig ingifvelse. Efter den gigantiska sammansvärjning, som omsattade allt hvad Ryssland egde skönt. ungdomligt och kraftigt, allt, som utmärkte sig genom talang, tapperbet och adel, hafva alla sednare försök att störta enväldet misslyckats; de hafva också rört sig i mindre kretsar och blifvit upplöste och splittrade, innan det kommit till handling. Det oaktadt kunde upprepade försök att sammansluta sig till hemliga sällskaper icke uteblifva hos den yngre generationen vid åsynen af de oupphörliga despotiska förföljelser, hvilka drabbade tusen sinom tusen, Polacker, som rycktes från sina hem, för att försmäkta i Siberiens öknar — eller vid den ständiga anblicken af lifegenskapen och de upprörande rysligheter, som äro förenade med denna. Resultatet blefvo periodiska föavisningar i massa till Siberien eller till armeen i Kankasus. Sungurow kände jag icke. Hans straff var hårdare än de öfriges. Sedan han slutat sina studier vid universitetet, gifte han sig (han egde ett gods i trakten af Moskwa) och ingick i statens tjenst. Han blef betraktad såsom hufvudmannen och dömd till förbrytarekolonien. Då eskorten ankommit till den första stationen, bad han den kommenderande officern att ett ögonblick få hemta frisk luft utanför den stinkande, af förviste uppfyllda bondkojan. Officern, en ung man på tjugo år, följde honom ut, men Sungurow begagnade sig af ett gynnsamt ögonblick, lemnade landsvägen och flydde. Flyktingen kände trakten och det lyckades honom derför att undgå de första efterspaningarne, men föl