Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1856, sida 1

—— Jande dag kommo gendarmerne honom på spåren, och då han såg, att allt hopp var förbi, försökte han med sin pennknif skära halsen af sig. Sanslös och blödande fördes han af gendarmerne tillbaka till Moskwa. Den olycklige officern blef degraderad till simpel soldat, men Sungurow dog icke af sitt sår. Han blef ånyo dragen inför en domstol och denna gång döma icke såsom politisk förbrytare utan förrymd kolonist. Domen lydde, att håret skulle afrakas på hälften af hans hufvud (ett originelt tatariskt försigtighetsmått, för att förhindra rymning) och att han skulle piskas utanför tukthusets murar. Efter detta afskyvärda och förnedrande straff blef den olycklige ånyo transporterad till Siberien. Sednare hörde jag en gång hans namn, men derefter har jag förlorat hvarje spår af honom. I Wiatka träffade jag en ung läkare, en min gamle ungdomsvän, som nu var på väg till ett eller annat bergverk. Vi kommo att tala om det förflutna, om gamla vänner och kamrater. — Ack, sade läkaren, — vet du, hvem jag träffade på vägen hit? — I guvernementet Nijny-Nowgorod sitter jag en dag på en poststation, för att vänta på friska hästar. Då inträdde en gendarmofficer — som transporterade en mängd fångar — i rummet för att värma sig. Då han hörde, att jag var läkare, bad han mig fölia sig till en af fångarne, som, enligt hvad officern yttrade, föregaf sig vara sjuk, men sannolikt blott spelade komedi. Jag följde gendarmofficern, naturligtvis med det fasta beslut att under alla omständigheter bekräfta fångens utsago. Jag fann ungefär 80 olycklige, män, qvinnor och barn, smidde i bojor, rakade och orakade; de gjorde plats för officern, och på det smutsiga