Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1856, sida 1

— — EE I ring att afgifva. I öfverhuset gjorde lord HI — — — Hardwicke samma fråga, och lord Clarendon svarade, att regeringen i detta hänseende ännu ej bekommit någon officiel notis. Det förefaller emellertid märkligt, att lord P. kunnat säga sig hafva erhållit notis om Cramptons afresa från Washington, då de senaste, på annat ställe anförda Newyorkerbladen af den 24 öfverensstämma deri, att Or. då ännu icke erhållit sina pass. Disraelis fråga var föranledd af en notis i Morning I Post om Cramptons afresa, men denna notis var grundad på obestyrkta utsagor af rosande, som, enligt hvad Globe beriktigande uppgifver, redan den 21 lemnat Amerika. Lord Clarendon har i öfverhuset afböjt en diskussion af italienska frågan på den grund, att den kunde skada de underhandlingar som nu äro i gång rörande densamma. Oxfords universitet har beslutat att förläna drottning Victorias blifvande måg, prins Wilhelm af Preussen samt prins-regenten af Baden juris-doktors-graden. Prins Albert och earlen af Derby skola beledsaga de främmande prinsarne till Oxford. Äran att promoveras till juris-doktor blir för öfrigt, utom de begge prinsarne äfven följande personer till del: turkiska gesandten Mussuras, lorderna Clarendon, Elgin och Ahsburton, amiralerna Lyons och Dundas, den berömde läkaren sir Henry Holland, generalerna gir Colin Campbell, sir W. Williams of Kars och sir Harry Jones, dr Sandwith och den berömde resanden dr Henrik Barth från Hamburg. Af de i går afton anlända utländska tidningar inhemtas, att lord Palmerston i underhuset d. 6 förklarat, att en ny ångare, som d. 5 anländt till England, ej medfört bekräftelse å engelske ministerns afresa från Washington. Ninistern anbefalte huset den största försigtighet i denna fråga och yttrade än en gäng sitt förtroende till en fredlig lösning af de förevarande svårigheterna, huru betänkliga de än månde synas. i Detta förtroende blir sannolikt ej heller besviket. Något krig emellan England och Amerika tro vi icke vara att befara, ty båda länderna skulle förlora allt för mycket derpå. Man behöfver för öfrigt endast läsa de begge ländernas tidningar för att inse omöjligheten af ett dylikt krig. Tillochmed de amerikanska tidningar, som äro ifrigast att understödja den politik, som vill drifva sakerna på spetsen, bemöda sig att visa, det kabinettets i Washington fientliga hållning är mindre riktad emot England, än emot dess representant, hr Crampton. Samma språk föres i England af Morning Star och Morning Advertiser. De förklara att hr Crampton med vetskap brutit Unionens neutralitetslagar och att han derför bör återkallas. Daily News och Morning Post (halfofficiel) yttra den åsigten, att det klokaste England kan göra är att, i medvetandet af sin styrka och goda rätt, icke bry sig om hvad som vederfarits dess representant i Washington och icke förfara emot hr Dallas på samma sätt som förfarits emot hr Crampton. Härigenom skulle England gifva ett ytterligare vittnesbörd om sin uppriktiga kärlek till freden. Man kan häraf draga den slutsatsen, att hr Cramptons hemskickande icke, såsom Times yttrat, kommer att medföra en dylik åtgärd emot hr Dallas. ITALIEN. Enligt (onstitutionels Wienerkorrespondent skulle påfliga stolen förekommit Frankrikes och Österrikes väntade skriftliga föreställningar med en not, hvari den lofsvar att företaga reformer, som kunna synas nödiga, så snart som bara den påfliga armen blifvit reorganiserad. Med dessa löften skola icke mindre Frankrike och Österrike, än äfven England låtit sig nöja. De begge sistnämnda makterna vilja derjemte