Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1856, sida 1

öfverlemnadt papper, och frågade sin flygeladjutant: — Ar det denne? — Ja, Ers excellens. — Nå, gerna för mig. .. Tjena ni länge, unge man! Jag sjelf har tjenat under hela min lefnad och tjenat mig upp, såsom ni ser. Kanske ni också kan bli fältmarskalk. Detta var välkomsthelsningen, och Polejayew fördes såsom simpel soldat till lägret. Tre år förflöto. Polejayew ihägkom kejsarens löfte och skref en böneskrift till honom, men intet svar ankom. Några månader sednare skref han åter, men lika fruktlöst. Öfvertygad, att brefven ej anländt till sin bestämmelscort, rymde han, för att personligen inställa sig hos kejsaren. Men han bar sig oförsigtigt åt, besökte sina kamrater i Moskwa och deltog i de gillen, desse tillställde för honom. Detta kunde naturligtvis icke undgå att upptäckas, och följden blef, att Polejayew arresterades i Twer och blef, såsom rymmare, skickad i bojor tillbaka till sitt regemente. Krigsrätten dömde honom till gatlopp, men domen blef först förelagd kejsaren. Polejayew ville nu göra slut på sina lidanden, och sedan han länge förgäfves försökt att skaffa sig ett eller annat vapen, anförtrodde han sig åt en gammal soldat, hvars älskling han blifvit. Soldaten förstod offrets bevekelsegrunder och såsnart han erfor, att kejsarens svar kommit, bragte han under sin kappa en bajonett till fången och räckte honom den gråtande med följande ord: — Den är skarp nog; jag har sjelf slipat den. Men kejsaren hade befallt, att straffet ej skulle verkställas.