Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1856, sida 1

Vid denna tid skref Polejayev sitt skönaste skaldestycke. Derefter blef han skickad till Kaukasus, der har utmärkte sig för tapperhet och befordrades till underofficer. Det ena året förled sålunda efter det andra, och skaldens bjerta krossades af hopplöshet och förtviflan. Att blifva polispoct och lofsjunga czar Nikola dygder, kunde han icke — och detta hade likväl va: rit hang enda utväg att befria sig från musköten Men nej, det fanns ännu ett medel, och det tillgrej han: för att döfva sin smärta, anlitade han stark: drycker, och ännu äga vi, sågom ett minne häraf hans rysliga ode Till bränvinet. Det lyckades honom slutligen att blifva förflyttac till ett regemente. som garnisonerade i Moskwa. Hä blef hans öde ojemförligt bättre, men en obotlig tvinsot förtärde honom redan. Sedan han lidit i ännu fyra år, dog han på garnisonshospitalet. Då en af hans vänner kom för att afhemta liket visste ingen, hvar det var; ty på garnisonshospitaler äro nemligen liken en god och kurant vara, som af. yttras till universitetet, kirurgiska akademien o. 8. v Slutligen fann man den olycklige Polejayews lik bland en mängd andra uti källaren, och råttorna ha: de redan uppätit dess ena ben. Efter Polejayews död blefvo hans dikter utgifna men då man ville pryda dem med en litografi, före: Ställande författaren i soldatdrägt, fann censuren det ta anstötligt, och martyren framställdes derfor i of: ficersuniform, ty — på sjukhuset hade Polesayev blitvit utnämnd till officer. (Forts.)