Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1856, sida 1

da, andans, frälsningens och evighetens ljusa hem. Här funnos inga helgonbilder, inga målningar, men utvändigt omgafs det af en krets utat erkeenglar och kröntes af en kolossal kupol. Detta var Witbergs hufvudide, såvida ej minnet sviker mig. Af byggmästaren Self var den utarbetad till sina minsta detaljer och ötverensstämde i hvarje punkt konseqvent med den kristna teologien och den arkitektoniska skönhetens fordringar. Sitt hela ljt använde han på detta stora verk. De tio år, under hvilka hans process fortfor, rufvade han öfver detsamma; i landsflykten och dignande under armod och alla slags umbäranden, egnade han dagligen några timmar till detta arbete. Hans kyrka var hans lif, och det minsta tvifvel, att hans plan en gång måste förverkligas, skulle han betraktat såsom gudahädelse. Måhända skall en annan konstnär efter martyrens död borttorka dammet trån hans arbete och med andakt för verldens blickar framställa teckningen at det kraftiga lify som ett ögonblick glänste i dagens klara ljus och derefter krossades under ezarens, hans lifegne senatorers och desse skrifvares händer, som kallas ministrar. Planen var genialisk, väldig och djerf — just derför hade Alexander valt den, och derför skulle den utföras, ehuru det tillochmed påstods, att berget ej skulle kunna bära en sådan massa. Ä Miloradowitsch rådde Witberg att läta göra det understa templets pelare af granit. Då man häremot invände, att det skulle kosta osantliga summor att transportera graniten från Finland, hkropade generalen: — Just derför måste vi ha den! Hade vi granitblock vid Moskwafloden vore det ju en lapprisak att uppsätta sådane pelare!