Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1856, sida 1

hvari, att dömma af det hittills meddelade, säkert enhvar, som intresserar sig för frågan, , villigt instämmer. För vår ringa del göra vi det så mycket heldre, som kommittåens sammansittning icke syntes oss berättiga till stora förhoppningar. Vi återgifva här nedan den del af betänkandet, som hittills af Sv. Tidn. meddelats. Fortsättningen anländer först med Fredagens post. Forslag till förändringar i svenska tulltariffen, med hänsyn till norska förhållanden. ; Betänkande af den nedsatta komiten. Uti det underdåniga betänkande med förslag till förordning, angående Sverges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden, som den af E. K. M i nåder förordnade, sammansatta komit den 5 nästlidne Mars afgifvit, har komitöen närmare utveckn lat, hurusom den betydliga skiljaktigheten imellan de förenade rikenas tulltariffer utgjor, de väsendtligt hinder för tillvägabringande af den friare handelsgemenskap imellan rikena, som ur flera synpunkter vore särdeles önskvärd. Till undanrödjande af detta hinder Hade de svenska medlemmarne af nämnde komitå att utarbeta förslag till sådana förändringar det till den norska tulltariffen betingade. Detta vidlyftiga arbete, påbörjadt före de norske medlemmarnes ankomst och sedermera afbruI tet under de gemensamma öfverläggningarna angående ny mellanriks-lag, hvartill de norske komiterade ansågo sig af flera i ofvannämnde betänkande anförda skäl inskränkte, hafva undertecknade komitens svenske ledamöter numera bragt till slut. Dervid hafva komiterade visserligen icke förbisett, att närmaste ändamålet med ett sådant arbete, varuförselns fullkomliga frigifvande öfver riksgränsen, icke är vordet i förslaget till mellanriks-lag uppnådt; men det torde dock icke lida något tvifvel, att ju möjligen största likhet i de förenade rikenas tulltariffer ej allemed de bestämmelser förslaget till mellanrikslag redan innehåller, både framkalla ett lifligare varubyte imellan länderna och, hvad dermed torde vara lika angeläget, aflägsna den på begges statskassor och ömsesidiga belåtenhet menliga inverkan, som betydligt skiljaktiga tullsatser och deraf skapade konstlade handelsvägar utöfva. I betraktande häraf hafva ock de norske komiterade hemställt, att E. K. M. täcktes anbefalla revision af den norska tulltaxan, med föreskrift att närmandet imellan rikenas tulltariffer. så vidt andra afseenden det tilläte, dervid skulle tagas till ögonmärke. Om närmandet imellan de svenska och norska tulltarifferna. Ett sådant närmande är visserligen förenadt med kvårigheter. cj mindre i följd af tullsatsernas hittills varande betydliga olikhet, än ock med hänsigt till de skiljaktiga grunder, som vid tullbeskattningen och dermed gemenskap egande frågor varit följda i hvartdera af de förenade rikena; men komiterade bhetvifla icke, att närmandet skali kunna till ömsesidig båtnad utföras. I Sverge har, vid sidan af det ursprungligen enda, rent tinancielia syftemålet med tullinrättningen, sedan lång tid tillbaka inrymts ett öfvervägande afseende åt den statsekonomiska teori, som medelst förbud och höga tullsatser trott sig böra uppmuntra och emot utländsk medtäflan skydda först den inhemska fabriksindustrien, handtverkerierna och husslöjden, samt sedermera äfven jordbruksnäringen, hvartill ock afsigten att hämma lyx och ötverflöd stundom slutit sig. 1 samma män man frångätt detta system samt å mindre horttagit förbuden än äfansett sig, i följd af sitt erhållna nådiga uppdrag, icke blott befogade utan äfven pligtige si den svenska tullagstiftningen, som närmannast skall bereda väg för det ömsesidiga varubytets fullkomliga frigifvande, utan äfven, ARNESEN EE ——— — —————