Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1856, sida 2

Jkverk ait upprödja och odla vildmarker. och för det andra var marken på andra sidan händelsevis endast ett moras. Och då nu bönderna mera egnade sig åt åkerbruket, än åt morkullejagt, för hvilken moraset serdeles egnade sig, inlemnade de för andra gången klagoskrifter. Finansministeriet lätsade hafva glömt den förra tvistepunkten och höll sig nu endast till det faktum, att den åt bönderna utlottade jorden var ett kärr. Nu stadgar lagen, att de ofruktbara sträckor, som förefinnas mellan de jordlotter, som öfverlemnas åt en kommun, ej få afsöndras från de goda, utan att kommunen tvertom skall förpligtas att mottaga hälften af hela arealen i sådan jord. Med stöd at denna lag förklarade sinansministeriet. att bönderna i Darow skulle välsignas med ännu ett kärr. Bönderna protesterade och hänsköto saken till senaten. men innan någon dom blef fälld, skickade matrikeldepartementet till bönderna kartorna öfver deras nya egor i glänsande band och de vanliga praktfulla utsiringarne, samt en lika grann räkning på de intressanta upplysningarne rörande rhombus R. R. Z. och rhombus Z. 2. R. Då bönderna således funno, att de, långt ifrån att återfå sin rättmätiga egendom, tvingades att betala dyra dokumenter öfver moraserna, blefvo de förtviflade och beslöto att möta våld med våld. Kretsöfversten rapporterade saken till Tyfajeff. och Tyfajeff afskickade ett kompani soldater under befäl af polismästaren, för att indrifva pengarne. Polismästaren kom, såg och segrade, det vill säga: han arresterade, pryglade, hotade, plundrade, släpade de skyldige inför domstolen och var i flera veckor alldeles hes af skrik och ansträngningar. Hufvudresultatet blef, att en mängd personer dömdes att piskas och förvisas till Siberien.