Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1856, sida 2

sin för kabinettet i Washington framstälda proposition att låta de emellan Amerika och England varande stridigheter afgöras genom kompromiss. Giftblandaren Palmers process är nu slutad: den anklagade har befunnits skyldig till Cooks förgiftning. i AMERIKA. Det är Londonerbladet Morning Post som meddelat den notisen, att utrikesministern i Förenta Staterna, br Marcy, vägrat att utfärda några instruktioner för amerikanska köpmansfartyg som passera sundet, utan öfverlåtit åt hvar och en skeppares godtfinnande att betala eller icke betala sundstullen. Deremot påstår Londonerbladet Express att amerikanska regeringen, under fortsattåprotest emot sundstullens princip, likväl samtyckt till att fortfarande erlägga den. DANMARK. Såsom förut är näimndt. har krigsministern Littiekau lemnat sin portfölj, som tillsvidare öfvertagits af artillerimajoren Lundbne. Orsaken, hvarför hr Liittichau dragit sig tillbaka, torde ligga i den behandling, hans förslag till tillägs-bevillning för krigsministeriet rönt inom riksrådet. Flera af de summor, som under olika rubriker begärdes af regeringen. blefvo nemligen efter en liflig diskussion, i hvilken krigsministern understöddes af utrikesministern, dels starkt reducerade, dels nekade. Det förra ödet drabbade ett begärdt löneoch provianterings-tillägg af 403,000 Rd, som reducerades med 229,000 Rd, oaktadt utrikesministern förklarade, att nämnda tillägg vore nödvändigt för underhållande af en truppstyrka af 2000 man i Holstein, till betruggande af landets sydliga gränser. Då emellertid ingen fara för närvarande synes hota de ifrågavarande gränserna (Fädrelandet frågar på skämt, om det är Oldenburg eller Beselers vän hertigen af Braunschweig, eller Franckes vän hertigen af Sachsen-Coburg, som hotar gränserna) gjorde utrikesministerns förklaring föga intryck och kunde ej hindra, att den föreslagna reduktionen med betydlig majoritet antogs. Ett annat af krigsministern begärdt anslag af 110,000 Rd till uppförande af ett fäste på KRåpenhamns redd nekades helt och hållet. Diskussionen härom var intressant och liflig. Det föreslagna fästet skulle vara begynnelse till en serie af fästningsverk, som skulle förvandla Köpenhamn till en vapenplats af första angen, men de ofantliga utgifter (beräknade till omkring 30 millioner Rd), som måste åtfölja en sådan anläggning, syntes för pluraliteten ej motsvaras af dess fördelar, helst ansedda militärer voro af den åsigt, att andra punkter (Als och Sundeved) borde i första rummet befiöstas, och att Köpenhamns säkerhet hufvudsakligast berodde af kraftiga slytande försvarsverk (flytande batterier och kanonbåtflottilj). Riksrädet adopterade derför den åsigt, att anslaget ej kunde beviljas, förrän ett utförligt lagförslag blifvit förelagdt derom, så att man bestämdt visste, huru stora utgifter bevillningen skulle draga efter sig. — — —— — — —— — — —