Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1856, sida 2

mest omöjliga rädgifvarne så småningom utgallras och ersättas undan för undan af mer eller mindre bekanta personer, än från den ena sidan, än från den andra. På detta sätt undviker man att synas hafva i minsta mån uppfyllt de anspråk på ett sannt konstitutionellt regeringssätt, hvilka innebära, att en ministår-förändring skall uttrycka en bestämd tanke, en gitvet styrelsesystem, och härmed undanrödjes äfven allt missförstånd, att det icke skulle vara konungen allena, som både utgör systemet och sälunda äfven uppbär allt detsamma åtföljande moraliska ansvar. Det är under ett sådant system alldeles i sin ordning, såsom åtskilliga tidningar yrkat, att till ministrar tagas ämbetsmän, med expeditionsförmåga, emedan ministrarnes ämbeten i sjelfva verket icke utgöra något annat än expeditionschefs-befattningar. Betraktar man den nu inträffade lilla nyansförändringen i konseljen från denna synpunkt, så synes mot densamma ingenting vara att anmärka. Statsrådet Gripenstedt erkännes allmänt hafva en stor förmåga, att sätta sig in i nya ärenden. och har dessutom förr förvaltat finansportföljen. Man kan sålunda vara förvissad om, att han aldrig skall kunna begå sådana bevyer, som hr Palmstjerna, hvilken ägt lyckan att med en stor oerfarenhet och okunnighet i hvad till finansdepartementet hörer, att icke tala om hans oförmåga att skriftligt uttrycka sina tankar, förena ett naivt sjelfförtroende, hvilket förmått honom, att handla oberoende af sitt skickliga kancelli. Hr statsrådets bockar hafva sålunda varit mångfaldiga, och det blir sannolikt ingen lätt sak för hans efterträdare att igensopa alla spåren efter en departemetschef, hvilkens, efter hvad de som känna honom vittna, många redbara karaktersegenskaper i öfrigt icke kunnat ersätta hans skäligen inskränkta förstånd och ännu mer begränsade kunskapsområde. — Vi önska hr Gripenstedt lycka till det svåra uppdrag han sålunda går att fylla och hoppas af en man, som ägt den lyckliga förmågan som hr statsrådet, att finna sig i olika omständigheter, att han uppfattat den förändrade rigtning, hvari vinden pu blåser, och vet att rätta sig derefter. — Hvad det nyutsedda konsultativa statsrådet hr Ludv. Almqvist, angår, så äger han från sin ämbetsmannabana de bästa vitsord om skicklighet och ett godt hufvud, samt blir sannolikt en af konseljens kunskapsrikaste medlemmar. Dessutom anses han äga en sjelfständig karakter, likasom hans förmögenhet gör honom i yttre afseende fullt oberoende. Om hans politiska åsigter sakna vi all kännedom, men det är ju ock något, som kommer mindre i fråga, då II. M:t sjelf bestämmer öfver sådana saker. Genom detta hr Gripenstedts förordnande bör Svenska Tidn:n hafva blifvit befriad från de bekymmer, som den uttryckt i följande ord: vvi hafva nemligen svårt att tro ryktet, att till sinans-departementet skulle vara i fråga cn man, som väl har hufvud men ingen arbetsförmåga, väl kan tala, men icke skrifva, se saker i stort, men har ingen kunskap om deras handläggning, och hvars omtalade inflytelse i sitt stånd vore slut samma dag han blefve statsråd. Hvad de liberale skulle säga om en i sjelfva verket så konservativ, fastän med ryckvis liberala äthäfvor, kan man redan s på vissa före flyttningen gifna orlofssedlar. Ett svenskt departemang kan ej, såsom åtskilliga utländska, skötas med blott parlamentarisk förmåga — med tungan, samt med denna afgörande ton, både om kända och icke kända förhållanden, som imponerar på svaga öfvertygelser. Den enda fördelen af ett sådant val vore, att de stora reputationerna finge försöka sig, att man finge se dem å liocuvre. Det är tydligen hr Schwan, som utgör föremålet för denna vackra karakteristik.