Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1856, sida 2

lesva. men detder är medfödt, och man kan ingenting säga derom. Alla kunna ju icke vara genier! Men säkert är, att min företrädare var ev siftikus. och den gamle halte majorens små ögon — en kula i knäet hade förvandlat honom till polismästare -gnistrade vid tanken på de gamla goda tiderna. — I trakten af staden, fortfor han, — huserade ett helt röfvereband. Det ena klagomålet inlopp cfter det andra. Än hade en köpman, än en bränneriförpaktare blifvit utplundrad. Guvernören råkar i vrede och utfärdar den ena ordern efter den andra. Nu vet ni, att landtpolisen just icke utmärker sig för mod och tapperhet. Gäller det att fånga en liten tjuf och släpa honom i arresten, så gör den det; men här var fråga om ett helt band, som på köpet var väl beväpnadt. Landtpolisen förmådde ingenting. Di kallar guvernören till sig stadens polismästare och säger: — Jag vet visserligen, att ni ej har med denna sak att göra, men er kända duglighet föranleder mig att vända mig till er. i Polismästaren var redan väl bekant med saken . och svarade: H — Herr general! Om en timme är jag på väg. Tjufvarne må gömma sig hvar som helst, jag tar ett kompani soldater med mig, och inom tre dagar skoJa samtliga kanaljerna vara i godt förvar här i sta! den. Ferts.)