Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1856, sida 1

——ö— —-— — sitt kreditiv som österrikisk ambassadör, yttrade vid tillfallet, att kejsaren at Östärrike önskar, genom ambassadörspostens återupprättande, tastare tillknyta vänskapsbanden med Frankrike och att den på ett lyckligt vis emellan begge hofven för upprätthållandet af ordning och säkerhet aislutade alliansen mäktigt bidragit till fredens återställande. Det heter vidare, att kejsarens svar andades välvilja, men redogöres ej för dess innehåll. Den frihetsficntliga tendensen i alliansen emellan hofven i Paris och Wien antydes tillräckligt af hr Hilbner, då han säger den vara afslutad för upprätthållandet af ordning och säkerhet, en fras, som blifvit fullkomligt prostituerad genom det missbruk furstarno gjort af den. — Riksmötet har förlängts till d. 21 Juni. — Morny anträder först efter kejsarbarnets dop sin ryska resa. — Orloff, som skolat bege sig till zaren i Warschau, har qvarhallits i Paris genom en ögonsjukdom. — Bland rykten, som cirkulerade i Paris, må nämnasett: om ett möte vid Rhen emellan franska och österrikiska kejsarne (enligt tyska tidningarne skulle de mötas i Berlin eller Mänchen), ett annat går än längre och påstår, att kejsar Frans Josef möjligen är att förvänta på ett besök i Paris; slutligen omtalas åter, att kejsar Napoleon skulle hafva för afsigt att i September företaga en resa till Algirien och kombineras dermed stora planer för detta lands framtid. — Det skrifves från Paris, att regeringen ämnar gifva den stora hypotheksincättningen, Credit soncier, en förändrad gestalt och att några senatorer fått sig uppdraget att upprätta de nya statuterna. — Prins Napoleon skall ända till Civita Vecchia resa kardinal Patrici till mötes, som är utsedd att vid det kejserliga barndopet föreställa påfven. Detta låter något otroligt. — Den berömde historieskrifvaren Augustin Thierry har aslidit. Han hade en längre tid varit blind. AMERIKA. En korrespondens från Newyork af den 6 Mij meddelar följande: Tidningarne egna ofantliga spalter åt den tragedi, för hvilken Panama nyligen utgjort skådeplatsen. Alla begära en lysande upprättelse, alla fordra att man, om en sådan vägras, sjelf skaffar sig rättvisa. Amerikanarne hafva försett detta land med en beundransvärd jernvägslinia, en källa till välstånd såväl för Nya Granadas innebyggare som för staten; och till belöning mördar och plundrar man våra passagerare, hvilka, oaktadt vi medgifva att de voro en smula ogriga och råkat i dåligt sällskap, dock utan tvifvel icke förtjenale att behandlas så som skedde. Vi hade nyligen tvenne kommunikationsvägar med Stilla hafvet, den ena genom Nicaragua, den andra genom Panama. Walker har beröfvat oss den förra, i det han konsiskerade Vanderbill-kompaniets egendomar och ångare: på den andra blir man mördad och bestulen. Skall man då hädanefter behöfva kringsegla cap IIorn, för att komma ifrån Newyork till San Francisco? Kongressen har emellertid blitvit högst orolig, och presidenten har afsändt krigsfartyg till Panama, för att betrygga passagen ätver näset. Sanningen börjar bana sig fram i afseende på Nicaragua. Om man vill sätta tro till trovärdiga underrättelser, så har sakernas ställning der alltid varit helt annorlunda än man skildrat dem för oss. Walker har ingenting utmärkt och han bibehåller sig endast genom den skräck han injagar. För länge sedan skulle de amerikanske kolonister, hvilka hoptals emigrerat i Nicaragua, i den ganska losliga afsigt att draga nytta af joråmånens fruktbarhet och rikta sig genom fredliga värf, hafva mr