ett al våra första sträfvanden varit att befria Rysaland från sadane ståthallare som dig och dina hkar. Efter Pestel blef Kapzewitsch, en man ur Araktsehejeffs skola, generalguvernör i Tovolsk. Det va en gallsjuk tyrann, som öfverflyttade det ryska militärväsendetsa hela småaktighet på sin nya befattning. Han ville ställa allt i leder och rotar, bestämma maximum för allt, och öfverlemnade allt åt röt vare och blodsugare. År 1824 ämnade sig kejsaren till Tobolsk. Genom provinsen Perm leder on vacker bred landsväg, som håller sig i godt skick, sannolikt till följe af markens beskattenhet. Inom kortare tid än två månader lät Kapzewitsch anlägga en dylik väg ända till Tobolsk. Under våren, då frost och iöväder vexlade, tvang han tusentals lifegne att arbeta pi densamma; de olycklige bletvo transporterade såväl från de mest afligsna som de närmaste kommunerna, smittsamma sjukdomar uppstodo, som boriryckte hälften af arbetarne; men ihäraighet jemnar berg, och vägen var färdig till kejsarens ankomst. Det östra Siberien förvaltas ännu skamlösare, ty istindet från Petersburg är här så stort, att landet an lika väl kunde vara beläget i månen. Så har Irkutsk sett en generalguvernör, som roade sig med att skjuta med kanoner på gatorna, då han var drueken — och det var han ofta. En annan älskade presterskapet och dess förrättningar till den grad, att han, då han befann sig irusigt tillstånd, plägade sjelt förrätta gudstjensten i full presterlig skrud hemma hos sig, men i biskopens närvaro. Men den förres kanoner och den sednares andakt kunde hvarken mäta sig med Pestels belägringstillstånd eller Kapzewitschs byggnadsraseri. Det är en evig nesa, att Siberien blir på detta sätt förvaltadt: i synnerhet har valet af generalgu