Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1856, sida 1

sruktar man vida mer i Petersburg och Moskwa att umgås, än i provinserna och serskilt i Siberien. De, som voro förviste såsom delaktige i upproret vid kejsarens thronbestigning, stodo högst i allmänhetens tycke, Från fångtornet i Pelim styrde Miännich hela provinsen Tobolsk, och guvernörerne infunno sig alltid hos honom, för att höra hans tankar och begära hans råd. Den lägre allmänheten är ännu gynnsammare stämd mot de förvista och stå, i det hela taget, på de straffades sida. Vid Siberiens gränser försvinner ordet förvist och ersättes af ordet volycklig, ty i ryska allmogens ögon är det ingalunda vanärande att hafva blifvit straffad vid de ryska domstolarne. I provinsen Perm, vid landsvägen till Tobolsk. ser man ofta bönderna sätta mjölk, bröd och qvas i det öppna fönstret för den händelse, att någon olycklig, som genom flykten sökt befria sig från det siberiska helvetet, skulle passera förbi. Hvad för öfrigt angår de förviste, träffar man i Nijny en mängd Polackar, hvaremot deras antal betydligt aftager i Kasan. I Perm funnos der på min tid icke mindre än 80, i Wiatka lika mänga, och dessutom ätskillige i hvarje kretshufvudstad. De lefde alldeles isolerade och utan gemenskap med innevånarne. Mellan dem sjelfva herrskade den största inbördes enighet, men ingen Ryss fick tillträde till deras sällskapskrets. Ilos innevånarne kunde man hvarken upptäcka hat eller sympati mot dem; de betraktade Polackarne som främlingar, och nästan ingen af desse förstod ett ryskt ord. En gammal gråharig försiockad Sarmat, som varit officer vid ulanerna på Poniatowskys tid och deltagit i de Napoleonska sälttagen, fick år 1837 tillåtelse att återvända till sina gods i Litthauen. Dagen före sin afresa bjöd gubben mig och några af sina