Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1856, sida 1

samma taktik som en af hennes mest ryktbare manliga mönster, nämligen Potemkin: hon uppsökte sjelf ät sina älskare sädane rivaler, som ej kunde blifva henne sarliga. Ty hon kände gubbens lynne och va: rädd att förlora sin plats. Guvernören visade sig icke otacksam för en sådan uppoffrande kärlek, och de lefde salunda i bästa förstånd med hvarandra. Hela förmiddagen var Tyfajeff sysselsatt med guvernementets angelägenheter; hans lifs poesi tog sin början kl. 3 eftermiddagen. Middagsmältiden var ej narri, ty han älskade att äta godt och framför allt i gladt sällskap. Bordet var alltid dukadt för tjugo personer; om mindre än halfva antalet infann sig, var han redan i däligt humör; kommo endast tvenne var han olycklig, men kom alldeles ingen, var han rentaf förtviflad och begat sig in till sin Duleinca, för att spisa i hennes sällskap. Det hade varit en småsak att uppleta en hop folk, som med största nöje skulle gjort guvernören den tjensten att äta fritt hans middag, men den ångest, som Tytajeft ingjöt hos sina underhafvande, tillät ej tjenstemännen att oftare begagna sig af hans gästfrihet, och att emottaga kreti och pleti till table dihöte förbjöd honom hans ställning. Han måste derför inskränka sig till rättsassessorer (många af dessa voro dock i onåd), förnäma resande, rika köpmän, bränneriförpaktare och vegna personer (ungefär detsamma som de kapaciteter, man på Louis Philippes tid ville göra valbara). Jag var naturJigtvis ven egen person af första ordningen. På innebyggarne i afsides belägna småstäder utöfva så kallade rsarliga individer, det vill säga sådane, som blifvit förviste dit med anledning af sina politiska åsigter, samma dragningskraft, som ryktbara Lovelacer pläga utöfva på fruntimmer och kurtisaner på männerna. Med dylika farliga individer