Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1856, sida 2

Han har nemligen blifvit polisdirektör i Wien. stdeutsche Post berättar, att fördraget af d. 15 April daterar sitt ursprung så långt tillbaka som i Wienerkonferensernas tolfte möte d. 21 April 1855. Å detta möte begärde furst Gortschakoff, att i protokollet skulle uttryckligen införas hans förbehåll, att Ryssland ej ville hafva tillagd den garanti, man hade för afsigt att uppställa för Turkiets territorial-integritet, betydelsen af en aktiv garanti. Derpå förklarade hr Drouin de LNuys, att garantien vore att förstå sålunda, att hvarje makt, som skrede till ett angrepp på Turkiets territorial-integritet, derför skulle vara de andra makterna ansvarig, och att dessa makter skulle använda alla dem till buds stående medel, tillochmed vapenmakt, för att förskaffa den gemensamma öfverenskommelsen aktning och full giltighet. Furst Gortschakoff medgaf blott, att Ryssland skulle betrakta hvarje angrepp på Portens integritet som en fråga af europeiskt interesse, men protesterade bestämdt deremot, att erkänna ett sådant fall som krigsorsak, och begärde upptagandet i protokollet af denna sin protest. Harefter föreslogo österrikes och Englands fullmäktige, som fullkomligt öfverensstämde med Drouin de LIIUys, att det skulle anmärkas i protokollat, att de med djupaste ledsnad förnummit furst Gortschakoffs inskränkande utläggning. Dervid förblef det 1855. I fredens interesse har man nu åtnöjt sig med, att Ryssland blott förpligtade sig till en passiv garanti af Portens integritet, i det man utgick från den öfvertygelsen, att den aktiva garantien verkligen och egentligen dock blott kunde lemnas af de 3 allierade makterna. Åt denna öfvertygelse hade fördraget af d. 15 April gifvit det behöriga uttrycket. Bladet tillägger detta fördrag en stor betydelse och menar det undanrödja alla farhågor för en allians emellan Ryssland och Frankrike. Men hvad är att lita på en sådan monsieur som Louis Bonaparte, som man aldrig riktigt vet hvar man har? Senaste posten. Det antages allmänt att bakom fördraget af den 15 April finnes ett hemligt fördrag. Man gissar att kontrahenterna deri disponerat öfver den sjuke mannens bo, i fall han dukar under i reformkuren. Det befinnes vara ogrundadt, att Porten afsatt hospodarerna i Moldau och Wallachiet. Deras afsättning lär imellertid varit projekterad, men ej utförts till följe af Österrikes mellankomst. Deras regeringstid är dock snart tilländalupen, och då komma af Porten utnämnda stäthällare att styra furstendömena, tills dessa länders definitiva styrelseform blifvit bestämd. Troligen blifva de förenade till en stat med en europeisk prins till regent. Fientligheterna emellan Ryssarne och Tscherkesserne skola åter hafva utbrutit. I den heliga grafvens kyrka i Jerusalem har under grekiska påskhelgen förefallit ett blodigt slagsmål emellan Greker och Armenier. Den till Paris väntade österrikiske erkehertigen hade dit anländt d. 14 och följande dagen blifvit emottagen af kejsaren. Att denne prins blott besöker Paris och icke London, antyder, att förhållandet emellan Ögterrike och England ej är så förtroligt som emellan Österrike och Frankrike. Anledningen dertill är närmast att söka i italienska frågan.