Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1856, sida 2

Rolagsstämman med kKöping-lultJernvägsbolaget. (xkorts. fr. N:o 115.) s 10 i Bolagets reglor lyder sålunda: :Vid Aktiebrefs emottagande skall delägare, som icke hela beloppet deraf genast inbetalar, afgifva sin skriftliga förbindelse att å föresatta tider erlägga hvad å aktier är oguldet; och blifver, intilldess betalning till fullo skett, denna förbindelse gällande emot utgifvaren, på sätt 8 5 och 6 i lagen om aktiebolag innehålla — Detta stadgande, enligt hvilket, derest föreskrifna former blifvit iakttagne, de aktieegare, som icke gjort mer än första inbetalningen å sina aktier, ännu mäste vara ansvarige för återstoden, lärer ej kunnat tillämpas, på grund af omöjligheten, att kunna hälla reda på så många akticegare och bringa dem till ansvar, hvadan det nuföreslogs, att ifrågavarande förbindelse skulle upphöra och S:n erhålla en derefter lämpad ordalydelse. Denna mening bestriddes af Bolagets sekreterare, hr Forselius, som ansåg denuppgifna svårigheten icke existera, lhänvisande i detta fall till den papperslunta han höll i sin hand, hvilken omfattade icke mindre än 37,000 aktier. Invänningarne upptogos af Ordföranden och Rädman Björek, och den föreslagna förändringen bifölls. I Bolagets 30:de heter det: Styrelsen äger att med bolagets makt handla uti allt hvad till förvaltningen af dess angelägenheter hörer, såsom: aktiekapitalets upptagande och förvaltande; utgifvande af aktiebref; öfverlåtande af särskilda uppdrag till en eller flera af Styrelsens ledamöter för utförande af förvaltningsbestyr; betalning af förberedande kostnader Kc..... med ett ord, att Bolaget i alla afscenden fullständigt företräda. I denna 8 var nu en ändring föreslagen, som gick ut derpå, att styrelsen skulle kunna dela sig i afdelningar, af hvilka hvar och en skulle kunna handla med hela styrelsens makt. Detta förslag bekämpades af hrr Forselius, kapten v. Steyern och Hedlund. Den sednare erinrade lifligt, kanske alltför lifligt, att enligt stadgarnes både anda och tydliga föreskrifter, vore bolaget svenskt, styrelsen svensk och den lag, efter hvilken dess angelägenheter böra afdömas, lyckligtvis äfven svensk. Så stadga bolagsreglorna. I verkligheten har deremot allt behandlats annorlunda. I st. f. att de engelske aktieägarne icke bordt äga rätt göra någonting annat än att inbetala sina penningar och genom sina direktörer samt på bolagsstämmorna kontrollera förvaltningen, och dess direktörer ingenting annat än att uträtta de dem ålagda särskilta förvaltningsbestyr?, hade saken i verkligheten så utförts, att de engelska direktörerne tagit a! makt i sina händer, utfärdat aktiebref, upptagit och förvaltat aktiekapitalet, m. m. samt öfversändt till den svenska direktionen en och annan summa, när det konvenerat. Här har det således varit de delegerade som styrt och de delegerande, den verkliga direktionen, som fått vara de förres tjenare. Den nu föreslagna förändringen åsyftar att legalisera detta missbruk, men tal:n ansåg sådant alldeles olämpligt, såsom icke blott stridande mot bolagets grundide, att vara ett svenskt bolag, utan ock ledande till stora förvecklingar, då det vore oafgjordt, i händelse af tvist, hvilkendera styrelseafdelningen skulle äga afgörande rösten. Bättre vore då, att hela den svenska direktionen afträdde och öfverlemnade ät engelsmännen, att draga kärran ur dyn, då det varit de, som dit nedkört den.