Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1856, sida 1

tion af gammalturkar begifvit sig till Paschan, för att hindra honom publicera hattihumajunen, men Paschan hade icke destomindre gjort sin skyldighet. I Marasch hade Turkarnes fanatism gifvit sig luft i ett förfärligt uppträde: engelske agenten derstädes, hr Guarmani, och hans familj hade af den ursinniga pöbeln blifvit utsläpade ur sitt hus och lefvande brände. Ortens Cadi (domaren) skall hafva varit i spetsen för de upproriska. Trupper voro skickade till stället med stränga förhällningsorder. — Det är fråga om att låta Omer Pascha inrätta rörliga kolonner i Syrien, för att hastigt kunna bispringa de orter, som hotas af insurrektion, och hålla den fanatiska muhamedanska befolkningen i tygel. — Såsom man torde erinra sig, hade Pas han i Varna blifvit anklagad för att hafva väldfört och afdagatagit en grekisk flicka; undersökningen, som egt rum under uppsigt af de europeishe kensulerna på stället, har emellertid ådagalagt Paschans oskuld; den brottslige är en grekisk tjenare i Paschans tjenst. De tscherkassiska chefer, som kommit till Konstantinopel, för att påkalla Sultanens och hans bundsförvandters beskydd i deras strid mot Ryssland, komma snart att följas af ännu sen deputation från vissa stammar i Kaukasus. Bref från Konstantinopel upplysa, att man gjort dessa deputerade orätt, då man förblandat deras sak med de stammars, som lyda under Schamyl. Dessa sistnämnde, som bebo Pacghestan, det vill säga de berg, som sträcka sig längs Kaspiska hafvet, hafva i sjelfva verket afhållit sig från hvarje operation mot Ryssarne under de tvenne krigsåren. De bergsboar deremot, hvilkas ombud nu befinna sig i Konstantinopel, bebo nejderna kring Anapa, i Stora och Lilla Abkasien. Stora Abkasiens stammar äro till större delen oberoende af hvarandra, hvaremot Lilla Abkasiens innebyggare förenat sig under en gemensam styrelse af furst Hamed-Bey. Hvad som till en viss grad gör dessa stammar intressanta, är att flera af dessa chefer påstå sig vara af vesterländskt ursprung, hvilket äfven i viss mån göres sannolikt af deras seder och vissa från medeltiden bevarade bruk, likasom af deras vapenmärken och tillochmed deras namn. Den 25 April öfverlemnade Tscherkesserdeputationen till Storvisirens vikarie följande adress, hvaraf afskrifter för franska och engelska gesandternas räkning voro bifogade: Till Hans Kejserliga Maj:t Sultanen och så vidare (här följa bönerna för monarkens lif och välfärd). Undertecknade hafva äran ådagalägga, att, oaktadt Du alltid varit vår Padischah, vårt ljus, källan till vår lycka och vår slutliga tillflykt, de fördömde Ryssarnes infall bragt oss under deras tyranniska herravälde och förorsakat oss de största lidanden. Det oaktadt hafva vi, likasom vid solens nedgång dess uppgång med säkerhet är att emotse, hvarken gifvit efter för deras tal eller ränkor; ej heller förmådde deras guld att förleda oss, oaktadt vi hade mycket att lida af deras tyranni. Vi hafva icke upphört att ställa våra lif, vår egendom och våra barn emot våldet, och det har, som hvar man vet, med Guds hjelp till närvarande ögonblick lyckats oss, i det vi kämpat natt och dag. Nu börjar, Gud vare lof! den kejserliga solens så länge efterlängtade ljus att lysa och att utbreda sin glans öfver alla muselmän och isynnerhet öfver Tscherkesserne. Mätte den Allsmäktige Guden, för vär heliga Prophets skull, bevara Din kejserliga och helgade person ifrån alla denna verldens lidanden och förläna Dig en fullständig seger öfver alla Dina fiender! Ett urgammalt ordspråk säger, att man aldrig bör upphöra med en gammal vana; enligt vårt lands vana, enligt våra oförgängliga lagar hafva vi, sedan vi inför Gud aflagt vår ed, lagt hand vid verket. För omkring 29 eller 30 år sedan afsände Din tjedet mer för soldatens skull . . . ni känner icke våra soldater . . . man kan ej hafva minsta öfverseFr og TT Re RR 0 AR