NV ä —my— — pästås, att en viss person af Galitzins omgifning hyste siondskap till Lachtins hustru och af detta skäl störtade hennes man i förderf. Hans helsa var mycket svag, och han dog i tredje året af sin förvisning. Då auditör Oransky uppläst domen, framträdde öfverste Schubensky på scenen. Med sökta ord och i ett uppstyltadt språk tillkännagaf han, att vi hade kommissionens ädle president att tacka för den nåd, som blifvit oss bevisadSchubensky hade väntat, att vi alla efter denna vink skulle hembära fursten en gärd af vår tacksamhet, men blott en och annan bugade sig, medan alla de 8ariga tyckteg alldeles känslolösa för den kejserliga och furstliga nåden. Nu fann Schubensky en ny utväg och sade till N.: Ni är förvisad till Pensa. Tror ni kanske, att valet af denna ort är alldeles tillfälligt? I Pensa ligger er far för döden; och fursten bevekte derför kejsaren att skicka er till denna stad, så att ni på något sätt må kunna trösta er far för den sorg, ni beredt honom. . . Är det möjligt, att icke heller ni tycker er hafva orsak att tacka fursten? Nu återstod för N. ingenting annat än att buga sig, och det var allt, hvad man begärde. Den gode gubben var nöjd och kallade derefter på mig. Jag framträdde med det fasta beslut att icke tacka, hvad helst han eller Schubensky skulle säga. t mig hade man ju för öfrigt utsett den mest aflägsna och obehagliga förvisningsorten af alla. — Ni afgår således till Perm, sade fursten. Jag teg; och för att säga något, tillade fursten: — Jag har ett gods derstädes.