höjer själen från de omgifvande tingen till begrundande af det stora väsende, som skapat dem. Det är icke så länge sedan man trodde att flugor och andra insekter hade sitt ursprung från sönderdelad gyttja och ruttet kött och de frodigare växtringar man ofta finner på betesmarker, tillkomnal genom hemlig verkan : af någon osynlig magt; att månskenet hade en till förruttnelse bidragande verkan till motsats mot solskenet m. m. Men genom vetenskapens framsteg äro de rätta orsakerna förklarade. Den okunnige ser uti växten blott en växt, men gif honom tillfälle att odla sitt förstånd genom alla de medel som tiden erbjuder, så skall han snart betrakta växten med en helt annan föreställning; han skall med förtjusning beundra olikheten af dess delar och konstiga byggnad; han skall betrakta denna växt som en lefvande varelse begåfvad med organer för andedrägt, för omlopp, för återbildning, försecd med kärl, som äro bestämda att förvandia den föda som erhålles ur jorden och luften, till blad, blommor och frukt. Med huru olika känslor kunna icke olika personer promenera på våra kalkstenstrottoarer hirstädes. Den ene ser i dem blott planhuggna stenar, och ingenting vidare; den andre ser uti hvarje sten minnesmärken af en djurverld, som för årtusenden sedan upphärt att vara lefvande och hans tanke ledes lätt derifrån till tanken på jordens skapelse och Skaparen. Är hågen till vetande en gång väckt, skall den gedan ökas af sig sjelf. Vi hafva nu talat om naturvetenskapernes högre betydelse, såsom medel till väckelse af upplyftande tankar och känslor. — Vi vilja nu vända oss till deras praktiska betydalse. Mellan industrien och naturvetenskaperna råder beständigt ett ömsesidigt utbyte utaf tjenster,. så att intet betydligt framsteg kan göras å ena sidan utan motsvarande förkofran å den andra. Hvarje industrigren beror i någon mån, några helt och hållet, af de egenskaper och kiafter hos materien, hvilka naturvetenskaperna genom sina undersökningar böra utforska. Häraf följer att theori och praktik måste gå hand i hand med hvarandra för att kunna rätt utveckla sig så att ingendera blifver lidande. De vetenskaper, som på sednaste tider gjort industrien de största tjenster, äro kemi och physik. Genom dessa vetenskapers studium, skola många ändamålslösa försök, mycken tid och många onödiga utgifter blifva besparade. Ehuru kemien på kort tid gjort större framsteg än någon annin vetenskap, och dessutom gjort industrien de aldra största tjenster, så har ännu icke de från fordom ärfda skefva föreställningarne om denna veteuskap hunnit blifva helt och hållet utrotade. Mängen har ännu samma föreställning om kemien som Berzelii dräng, hvilken enligt berattelse skulle hafva gifvit följande förklaring på frågan hvad kemi egentligen vore: Först så hämtar jag alla slags materialier uti stora flaskor, sedan fyllas de uti mindre och ur dessa gjutas de uti helt små tills slutligen alltsammans tömmes utijen balja, som jag dagligen uttömmer i rännstenen. Det är Kemi. — Mången tror ännu att Kemi och Apothekarkonst är detsamma. Andra att dess tekniska nytta består uti pröfvade recepter för och mot allt möjligt, eller föreställer sig kemisten som en svartkonstnär med en apparat af deglar, flaskor, retorter, salamandrar och dödskallar samt hemliga kabalistiska figurer. — Alla dessa orediga föreställningar försvinna allt mer och mer, i samma mån som Naturvetenskaperna utbreda sig bland de industriella klasserna. Vi se med förvåning de jättelika framsteg, som uti närvarande tid göras inom industrien. Hvarest förr på dåliga vägar uttröttade dragare framsläpade små lass, der flyger nu lokomotivet, dritvet genom en inom sig sjelf boende kraft, framskaffande under kort tid på betydliga afstånd tusendetals af personer på en gång, jemte ofantliga qvantiteter af varor. Med tankens hastighet meddelar den elektriska ledningstråden de honom anförtrodda ord, på ett afstånd af hundradetals mil och mellan olika länder; hafvet kan icke en gång hindra denna hastiga korrespondens. Förmedelst 2:ne exrakstycken, hvilka communicera med polerna af ett galvaniskt batteri kunna rum upplysas lika s arkt som förmedelst solen. Solen sjelf har blifvit tvungen att på papper, glas och plåt afteckna både lefvande och döda föremål med en trohet och noggrannhet alldedeles omöjlig för den mest utmärkte och skicklige artist. Alla dessa upptäckter äro likväl gjorda inom det sista 50:talet af år. Då Professor Galvani i Bologna år 1791 gjorde den upptäckten, att vid två olika metallers beröring framkallades en elektrisk ström, knnde icke den djerfvaste fantasi föreställa sig att inom 50 år skulle strömmar af elektriskt fludium uti ett telegrafnät, med blixtens hastighet, sprida sig kring Europa, för att berätta politiska, merkantila och enskilta händelser. Genam denna galvaniska kraft framkallas då