Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1856, sida 2

Article Image
— — ———— ——— — men hon 1 . 1 — ska män. Det synes som skulle i detta fall slumpen allt för ofta vara det enda bestämmande. Ordenstecknen betraktas icke sällan zå väl här som i andra länder såsom någonting, som skänkes åt dem, som händelsevis komma i beröring med någon person af kungiga huset eller bli i tillfälle att kunna göra höga vederbörande någon småtjenst, hvilken icke lämpligen kan honoreras med vanliga drickspenningar. Hur mången simpel kurirfärd har icke blifvit belönad med en orden, som ursprungligen varit ämnad att utmärka stora och allmänt erkända förtjenster! Utmärkelserna för litterära förtjenster synas likaledes alltför mycket stå under slumpens inflytande. Ett i sig sjelft obetydligt eller värdelöst arbete, tillstäldt någon hög person i maroquinsband och guldsnitt, kan ofta tillskynda en utländsk författare en utmärkelse, hvaraf många andra vore tusenfaldigt mera förtjenta. Man erfor nyligen, att en hr Etzel i Berlin hade erhållit stora svenska guldmedaljen för en öfversättning af premierlöjtnant Skogmans resebeskrifning, hvaremot man vet, att personer, som utgifvit berömda och klassiska öfversättningar af klassiska svenska vitterhetsarbeten och som dessutom gjort svenska litteraturen och sorskningen de största och redbaraste tjenster, icke erhållit den ringaste utmärkelse eller ens uppmärksamhet från regeringens sida. Ett exempel på, huru lätt det understundom kan gå att från främmande länder samla en hel skörd af sådana litterära utmärkelser, som bäras utanpå rocken, rinner 088 just nu i minnet. En f. d. tysk underofficer J. II. Berlien hade 1845 kommit till Köpenhamn och lyckats erhålla något slags skrifvarebefattning vid det s. k. ordenskapitelarkivet derstädes. IIan utgaf 1846, under titel Der Elephanterorden und seine Ritter, en ur arkivurkunder utdragen förteckning på ordens ledamöter från äldsta till nyare tider m. m. Den danska vetenskapliga kritiken ådagalade klart, att detta arbete dels var ett simpelt afskrifningsarbete och dels både såsom sådant och i allt, som fordrade något omdöme och underbyggnad, vore detjemmerligaste fuskverk. Några år senare utgaf samme man några tabeller, utgörande stamtaflor öfver Oldenburgska konungahuset, äfvenledes utan allt litterärt värde eller ringaste vetenskapliga förtjenst. Herr Berlien skickade emellertid flitigt omkring sitt arbete till hof och ordenskapitel, och frukterna uteblefvo icke heller. Ester att redan 1845 ha erhållit en hamburgsk medalj, mottog han 1816 den hannoverska guldmedaljen, den preussiska guldmedaljen för vetenskap och konst och den avenska guldmedaljen, 1817 den badenska guldmedaljen och den österrikiska guldmedaljen, 1851 den hannoverska stora hedersmedaljen i guld för konst och vetenskap, hvarförutan han under åren 1847—50 erhållit fyra diamantringar af kejsaren af Ryssland, 1849 en gulddosa af konungen af Preussen och 1850 en briljanterad bröstnål af konungen af Sverge. Våra underrättelser gå icke längre än till 1851, och förmodligen har antalet af de vunna utmärkelserna sedan dess betydligt ökats. Sic itur ad astra! Det är skada, att Aftonbladet här icke erinrat sig ett annat faktum af ganska märklig beskaffenhet, som bättre än något annat visar hvilka dygder man anser böra belönas med svenska statsordnar. En fransysk — vi voro nära att säga äfventyrare — litteratör, som på sin genomfärd fråh Ryssland, der ban negocierat för uppsättandet af en tidning på fransyska, rörande Nordens förhållanden, en plan, som ganska säkert gifvit upphofvet till den sedermera i Briissel utgifna le Nord, vistades någon längre tid i Stockholm, har efter sin återkomst till Frankrike utgifvit ett arbete rörande Sverge, hvilket hufvudsakligen går ut på att öfverösa den regerande konungafamiljen med det gröfsta smicker. Så talar han om, huru Göta kanal vore ett verk, hvars fullbordan ensam vore tillräcklig, att göra Bernadottes namn odödligt. Om H. M. Konung Oscar förekomma uppI gifter sådana som dessa: Hans (Kungens) röst är ljuflig och af en fin klang; skallar högt under ifvern att kommendera, sFHEffrad nå IJadugärds

9 maj 1856, sida 2

Thumbnail