Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1856, sida 2

——— — —— —— tigt förvridna drag. när han kom tillbaka. Tsinski sträckte ut hufvudet genom dörren och ropade: — Hör på, herr IIertzen, hela kommissionen har väntat på er från eftermiddagen och till nu. Den dummerjönsen har fört er hit, i stället för till furst Galitzin. Det gör mig mycket ondt, stt ni mäst vänta så länge, men det är icke min skuld. Hvad skall man göra med sådana tjenstemin? Jag tror att han varit ett halft hundra år i tjensten, och ännu är han samma åsna, som han alltid-varit. Men packa sig nu straxt härifrån! ropade han barskt till den stackars officern. Under hela vägen upprepade den olycklige oupphörligt. — Gud i himmelen, hvilken olycka! Menniskan anar icke, drömmer icke om hvad som sker. ..tänker på ingenting . . . och nu vill han störta mig i förderfvet. Om det blott icke varit fursten, som väntat förgäfves . . . Gud i himlen, hvilken olycka! Jag förlät honom hans åverkan på mitt rhenska vin, isynnerhet då han förklarade, att han nu var i vida större ångest, än då han höll på att drunkna utanför Lissabon. Jag brast i skratt och frågade, hvad i all verlden han haft att beställa utanför Lissabon. För fem och tjugo är sedan hade den gamle varit sjöofficer. Man kan icke neka, att ministern har rätt då han i Gogols Döde Andar? påstär, att ingen förtjenst blir obelönad i Ryssland. Odet hade räddat den gamle mannen vid Lissabon, för att nu, ef ter en lång besvärlig tjenstetid, behandlas som pojke af en, som var pojke i år i jemförelse med honom. Och på köpet var den stackars polisofficern oskyldig. (Forts.)