Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1856, sida 2

lefver af ett yrke, som man ej kan nämna, utan att känna sig nedsmutsad. Under detta tal gned öltapparen sina händer af förnöjelse, och hans ansigte strälade af tillfredsställelse, men det blef snart annat ljud i pipan, då polisofficern vände sig till honom med följande ord: — Och du, din kanalje, hvarför skäller du också som en hund? Huru vågar du anfalla folk med ovett och slag? Vill du kanske erfara, huru vobränd björkaska smakar, när den ingnides i ryggen, tills den blir gul och blå! Detta var den första patriarkiska rättegång jag bevittnat i mitt fädernesland, och derför hade detta uppträde för mig hela nyhetens behag. . Qvinspersonen och öltapparen fortforo att beklaga sig, till dess polismästaren inträdde. Utan att fråga, hvarför de klagande voro der, ropade han: — Ut med er! Tron J att här är bordell eller ölstuga? Då packet aflägsnat sig, vände han sig barskt mot polisofficern och sade: — Skåma ni icke för att åse dylika upptåg? IIuru många gånger skall jag säga er, att ni vanhelgar koutoret, när ni låter sådant pack förvandla det till ett Sodom och Gomorrha? Sparka ut packet en annan gång! ... Hvem är dender? tillfogade han pekande på mig. ÖB. arrestant, som Feodor Ivanitsch bragt hit, I svarade officern, — och här är en rapport, herre. Polismästaren läste rapporten och fäste derefter en lång blick på mig. Jag svarade honom med en blick af samma slag, för att genast visa honom, att han nu ej hade med pack att göra: han slog också ned ögonen och sade: — jag ber om förlätelse. I (Forts.)