Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1856, sida 1

under Ödets tunga slag, men säg dock saken i betydligt ljusare dager än mor Kerstin. Han var fullkomligt öfvertygad att Sven icke begått en så gräslig missgerning som ett sjelfmord; han sökte således befria Kerstin från denna farhåga och på samma gång sätta en damm mot de hårda förebråelser, gumman riktade mot sig sjels. Få timmar derefter ankom brefvet, och detta uträttade mer, än alla korporalens bemödanden. Det gamla paret öfverlade nu mera lugnt om hvad som vore att göra, då i detsamma patronens gigg stannade utanför stugan, och han sjelf och länsman Spögvist sågos inträda under korporalens låga tak. Patron Brackander helsade vänligt. Allvar och en viss sorgbunden högtidlighet thronade på hans panna. Efter en lämplig inledning började han tala om det bedröfliga uppträde, som nyligen egt rum på Trefnadslösa, i det att Sven Stål utan all begriplig anledning öfverfallit och illa misshandlat honom, husbonden. Patronen afmålade Svens uppförande i mörka färgor, och teckningen skugglades ännu mer af länsman Spöqvist. Patronen försäkrade vidare, att han af högaktning och vänskap för den hederlige Brant, som sig ovetande fostrat en orm vid sin egen barm, ville låta nåd gå för rätt och afstå från laga åtgärders vidtagande mot brottslingen. Länsmannen begagnade tillfället, för att fråga, hvar Sven månde hålla sig dold, hvarpå korporal Brant svarade, det han helt nyss erhållit underrättelse om att fostersonen låtit värfva sig till gardist och för närvarande befann sig i Jönköpingstrakten — en underrättelse, som ögonskenligen fägnade patron Brackander på det högsta. — Min vän, sade han till korporalen, — ni finner nu, huru bedragen ni blifvit i ert hopp att af er fosterson få en bra och hederlig karl. Han har illa