Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1856, sida 1

skilliga goda hus, så har misshushållning verkligen ägt rum för att åstadkomma ett sådant deföcit. Frägas nu: Har denna misshushållning härrört deraf att direktionen gifvit många nya originalstycken som medtagit stora arfvoden åt författarne, så blir svaret, att antalet af dessa stycken varit sammanräknadt tre eller fyra, hvaraf ett genast föll. Det förnämsta eller det som ansetts så, ett minnesblad af Jolin, påstås hafva varit inlemnadt öfver två år till direktionen, innan det upptogs på repertoaren. Andra hafva blifvit rent afvisade, t. ex. den af fru Stjernström (född Granberg) författade Drottning Christina, som sedan gifvit många fulla hus på mindre theatern. Ett faktum lär vara, att aldrig så få originalpjeser gifvits under lika lång tid, som under den nuvarande direktionens förvaltning. Af öfversatta stycken — jag talar nu om den dramatiska scenen, på hvilken en theaters bestånd i alla fall måste grundas, enligt hvad en långt för detta bepröfvad erfarenhet visar — har nuvarande theaterstyrelse gifvit två engelska, hvaribland uppsättningen af köpmannen i Venedig emottogs med en ganska uppmuntrande erkänsamhet af publiken och hade utgjort en giltig anledning att rikta håger till upptagande af flere lika solida och snillrika stycken, samt fem tyska, hvaribland tre dramatiska bearbetningar af fru Birch-Pfeiffer; en af Bendix och en af Guzkow; således af hela den engelska och tyska repertoaren icke fullt tvenne för hvarje år. Om Köpenhamns repertoar af originalpjeser synes styrelsen antingen icke haft någon ide eller också varit intagen af en besynnerlig anti-skandinavism : det hänseendet; det är genom de andra theatrarna som vi fått göra bekantskap med en och annan, såsom Den ondes besegrare, hvilken nu gifvits närsg 40 gånger å rad på mindre theatern, och ett par al Heibergs täcka vådeviller som skildra folklifvet Blott en och den obetydligaste af dem alla, Nej har fått framkomma på kungliga theatern under nuvarande direktion. Det kan vara en möjlighet, at jag irrar mig på en eller två i summan af det uppgifna antalet, men tror det dock icke. TI alla fal ändrar detta icke förhållandet och visar, att direktionen ej varit angelägen att undersöka, om ej flere af den stora mängd stycken, som nu gå öfver til jorna i Tyskland, och som nästan alla äro åtkomliga genom det arrangement, som äger rum med förlaget och tryckningen deraf enkom för theaterstyrelsers räkning som vilja köpa dem, skulle kunna ap: teras för vår scen. Resten af de nya stycken son gifvits hafva varit från fransyska repertoaren; mer äfven detta hvad nyheter angår rätt sparsamt, s: att jag mycket misstager mig, om icke bristen p: nya stycken åtminstone när enaktspjeser afräknas varit vida kännbarare under de fyra sista åren, är någonsin tillförene och bland dem som gifvits hade en och annan, t. ex. Volontären både kunnat och bord uteslutas. Ett af de förnämsta föremålen för er theaterstyrelses uppmärksamhet näst det, att så vid ske kan, genom tjenlig uppmuntran söka framkall: en inhemsk dramatisk litteratur, bör dock vara, at hafva reda på och förstå göra ett urval af hvad an. dra länders skådeplatser hafva tjenligt att erbjuda och detta borde läggas en blifvande theaterstyrelspå hjertat, så att det ej blott beror af slumpen hvad den kan få sig tillbjudet af redan gjorda öf versättningar, icke heller att öfversättarehandtverke för theaterns räkning betraktas såsom blott och bar ett barmhertighetsverk. Jag kommer nu till den an dra hufvudsaken, eller utförandet. Detta är et grannlaga kapitel, då man icke kan undgå, att de stöta på personligheter, och min afsigt ingalunda ä att sara rätt förklarliga känsligheter. Det är likvä nödvändigt, att äfven här vidröra några ömtålighe ter, för att kunna uttrycka min mening om hvar som dervidlag kan och bör bero af en direktion Med önskan att visa all möjlig courtoisie för de täcka könet, kan man i detta afseende icke anna än uttrycka den tankan, att den manliga sidan a den dramatiska scenen äger vida bättre ressurser än den qvinnliga. Herrarne Jolin, Dahlqvist, Hedin Sundberg — och i en och annan roll hr Swartz, ä ga gåfvor, som de använda merändels oklanderligt ofta berömvärdt, någon gång verkligt utmärkt, on man också icke vill slösa med detta ord; och h Almlöf gifver oss ännu då och då en vacker håg komst af den glansperiod, då han väckte furore så som Leicester i Maria Stuart eller såsom hjelten u