Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1856, sida 1

SE II sterns namn med en röst, som ännu darrade af rörelse. Augusta spratt till, då hon hörde sitt namn ropas. Hon såg upp och varseblef en vacker yngling, som svängde en bukett i handen. Hon igenkände snart grefven och lutade sig intill systern, likasom för att begära hennes råd. Det gifna rådet var godt. De båda systrarne stego upp och närmade med en viss tvekan trädgårdsporten. När afståndet tillät det, antog Raymond tonen af en officiel budbärare och sade: — Mademoiselle Augusta Davidson, jag har äran öfverlemna er denna bukett från fru grefvinnan. — Den goda mamma! Hon tänker alltid på oss! sade Augusta. — Ja, på dig, inföll Maria med ett älskvärdt koketteri, — men mig har hon glömt. Ni har ju icke två buketter, herr grefve? — Nej, mademoiselle . . Ursäkta mig, men det är ett ärende, jag uträttat. Han ämnade gå, men de båda flickorna, som funno ett oskyldigt behag i detta tillfälle att få tala med honom — en omvexling, som sällan inträffade i deras ensliga lif, — läto ej samtalet så hastigt falla. — Det är ju mamma, som bundit denna vackra bukett, sade Augusta. — Ja, hon gjorde det i min närvaro. — Jag känner väl igen hennes goda smak; det är omöjligt att på ett vackrare sätt fördela färgorna. Hvilken skada, att så vackra blommor skola vissna så hastigt... Återvänder ni till vår mor, herr grefve? (Forts.y