Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1856, sida 2

lit. Tvenne alternativer återstå då. Antingen har hr L. blifvit af vederbörande utsedd att begagnas såsom ett språkrör, genom hvilket man ville låta allmänheten, såväl inom som utom Sverge, få veta hvad den bör tro om Svenska regeringens tillgöranden: eller också har hr Lallerstedt sjelf kombinerat vissa sina egna föreställningssätt om de hittills obekanta föremålen för baron Bondes foch grefve Barks m. fl. beskickningar, och innehållet af hans berättelse härom är då, såsom Friskytten i sitt sista nummer kallat det, en roman, hvaraf ingenting är att fästa sig vid, mer än sjelfva syftningen att verka på allmänheten, och hvilken syftning i bådadera fallen blir densamma. Huruvida hr Lallerstedt tillika haft en särskild beräkning, att genom denna handräckning förtjena något slags sporrar, skall framtiden utvisa; det är af föga betydelse i annat hänseende, än att han påstås vara den som äger största andelen i förlaget af tidn:n Aftonbladet, hvars redaktion nu kommer i något generad ställning, då den troligen på hr Lallerstedts begäran, låtit öfvertala sig att införa artikeln utan förbehåll eller anmärkning. Kanhända skall det i sammanhang härmed snart visa sig huruvida det rykte var grundadt, som ville se någon framdeles politisk förändring tillämpad i sammanhang med det några dagar före det gamla årets slut inträffade plötsliga ombytet af hufvudredaktör, då magister Bergstedt afgick och blott för tre månader skulle ersättas af magister Sohlman, till dess rektor Svedbom med den 1 April kommer att inträda. Det är onödigt att ännu kannstöpa bäröfver: men en temligen allmän nyfikenhet råder nu, enligt hvad jag på flera håll erfarit, och har äfven i Lördags yttrats uti den gröna stugan — en frivillig samling af hvarjehanda jurnalister och litteratörer om Lördagsaftnarne, uti serskilda rum afen schweitzerilokal vid Berzelii park — att förnimma, på hvad sätt de officiella och halfofficiella organerna skola yttra sig öfver hr Lallerstedts famösa artikel, och huruvida Aftonbladet sjelf kan komma att anföra något derom, eller om det iakttager tystnadens vältalighet, lemnande åt enhvar att göra sina slutsatser. Måtte jag nu icke varit för vidlyftig med detta kapitel och afskräckt Handelstidningens läsare. Men då det mest af alla framstående draget i de trenne sista årens stora politiska drama, och det som väckt mesta oron hos folken och icke minst hos Svenskarna, varit den brist på beslutsamhet som regeringarna visat i afscend) på planen för krigsföretagens utsträckning och deras slutliga syftemål, så begriper hvar och en, att det redan blott och bart för det historiska intresset är af största vigt att få utredt, huruvida denna obeslutsamhet, för så vida som den kunnat hindra verksammare operationers företagande åt östersjösidan, varit i någon mån härledd af de svenska och danska regeringarnes obenägenhet att sluta sig till vestmakterna, oaktadt påkänningar från deras sida, eller om tvertom, något initiativ verkligen tagits åtminstone från vår regering men blifvit mött med köld; och i detta afseende blir det äfven icke så alldeles likgiltigt hvad slags karakter eller auktoritet må kunna gifvas åt hr Lallerstedts officiösa uppträdande såsom publicist i och för denna frågas behandling inför den fransyska allmänheten. (Forts.) AA FIONA TORRE ATEA — ve Eltrikes Yvheter.