Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1856, sida 2

samma färg, blott här och der afbrutet af några grå lockar, hängande långt ned på bröstet. Anletsdragen äro grofva men regelbundna: ögonen stora, bruna. Mannens klädnad är besynnerlig: den vida, simpla rocken samhålles omkring lifvet af en grof läderrem; hvita sammetsknäbyxor och grofva becksömsskor med damasker och ett par långa, svarta strumpor fulländade klädnaden. Mannen är den för politiskt brott under några år på fästning förvarade, f. d. Studenten Gruenhagen. På andra sidan om Held sitter en gubbe, med lockigt snöhvitt hår och qvarterlängt skägg: ett par små plirande ögon och ett oärligt, obehagligt ansigtsuttryck väcka hos den uppmärksamme åskådaren ingen hög föreställning om den hetsige agitatorn, konditorn Carbe. Vid sidan om denne sitter en lång, temligen smärt gestalt, med kortklippt här, ett par sina, ljusa mustacher och ett kort pipskägg; det är ett regelbundet ansigte, med oroliga irrande blickar. Den nonchalanta ställningen, som dock har en viss hållning, antyder en man, som ej är rätt på sin plats. Det är grefve Pfeil, som ifrån slösande aristokrat blifvit en bankrutterad, radikal demokrat. Den femte och siste personen på tribunen är en ung man, hvars yttre ej har något utmärkande; det är klubbens skriftförare, Siewert. Har man granskat dessa hufvudpersoner, hvilka synas utgöra klubbens direktion, kan man ej undgå att kasta sin blick öfver den öfriga församlingen. Ögat möter här en samling personer, som vid första påseendet erbjuder en temligen enformig anblick, hvilken dock vid närmare granskning uppdagar många olikheter. Till skillnad från de fransyska klubbförsamlingarne ser man här inga bluser och inga fruntimmer. Alla män äro kladda i borgarerockar, med dels mössor, dels hattar på hufvudena. Men rockarnes och klädernas form och utseende eljest tillkännagifver en stor olikhet i personernas samhällsförhållanden, likasom deras ansigten, svagt upplysta af den dåliga ekläreringen, visa många vexlande uttryck. Öfverhufvudtaget kan man, besynnerligt nog, säga, att hela församlingen såg temligen sömnig och indifferent ut, blott här och der en eldigare blick, ett lustigare skratt. Ungefär sådan var, ehuru matt tecknad, den tafla, som framställde sig för mig, den 17 Juli 1848, på aftonen, vid inträdet inom Helds klubb. CTorts.) DN