Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1856, sida 2

Utrikes Nyheter. Underrättelserna från fredskongressen äro fortfarande lika torftiga och otillförlitliga. Orsaken härtill är den redan angifna, att öfverenskommelsen om förhandlingarnes hemlighållande strängt iakttages. Från Paris skrifves under d. 9, att de fullmäktige äro ense i alla de punkter, som voro så beskaffade, att de kunde leda till en sönderbrytning af konferenserna och blottställa fredsverkets framgång. Vidare skrifver en annan korrespondent, att kongressen skall uppbjuda alla sina krafter, för att få fredstraktaten redigerad och undertecknad före d. 31 Mars, så att en förlängning af vapenhvilan ej blefve behöflig. I Hamb. Nach. skrifves från Paris under d. 8: I de bäst underrättade kretsar har hvarje tvifvel om ett lyckligt resultat af fredskongressen försvunnit. Så väl de från London inträffade som de i dag från S:t Petersburg öfverbragta instruktionerna skola vara särdeles egnade att påskynda fredsslutet. Man tror, att vederbörande ämna att i Monitören kunna, på samma gång som kejsarinnans förlossning tillkännagifves, meddela ett fredsbudskap från kongressen. LIndep. belge yttrar i sin politiska revy för d. 9, att man i Paris är så öfvertygad om att endast freden kan bli resultatet af kongressen, att allmänheten, då man undantager de specielt politiska kretsarne, alls icke visar sig nyfiken att få veta om de fullmäktige — i dagligt tal de 12 fredsapostlarne kallade — den eller den dagen haft sammankomst och hvad de beslutat. Tonen i underrättelserna, huru knapphändiga de för öfrigt äro, har en förherrskande fredlig klang. Det saknas dock icke aldeles farhågor, eller om man så heldre vill, förhoppningar, att ännu icke allt är afgjordt, att ju icke en brytning kan inträffa. Så läses i en uti Hamb. Nach. meddelad skrifvelse från Berlin af d. 9, att dit från Paris ankommit underrättelser af de bästa källor, att svårigheter uppstått beträffande samma punkt, svarta hafvet, på hvilken i fjol Wienerkonferenserna strandade. Det är isynnerhet rörande Nikolajew, som utläggningarne mest skilja sig ifrån hvarandra. Englands påståenden i detta hänseende försäkras vara de största. Monitören af d. 9 innehåller en avis, att, till följe af det stora antal affärer, som redan blifvit inledda, hvilken utgången af konferenserna än må blifva, intet företag, som innefattar utsläppandet af nya papper, kommer att i år oktrojeras. Denna avis har väckt någon oro, enär de ordalag, hvari den talar om konferenserna, ej synas motsvara de förhoppningar allmänheten hyser om fredens återställande. Man söker imellertid lugna sig med den tanken, att regeringen i ett ögonblick, då fredsslutet ännu ej är kommet till stånd och förhandlingarne hållas hemliga, i sin officiella organ kunde lika litet uppmuntra fredsförhoppningarne som försvaga desamma. Hvad som imellertid mera än något synes oss gifva stöd åt fredsförhoppningarne är den