Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1856, sida 3

blef alltså qvar och hennes enda glädje utgjordes nu af de kära brefven från sonen, som efter förmåga lemnade modren understöd och hjelp. Plötsligt upphörde dessa och kort derpå kom dödsbudet. Sonen hade blifvit kallad före modren. Sedan dess hafva tre långa år förflutit. Fru B. har nyligen ingått i sitt 82:dra år. Ensam och öfvergifven, ty af hennes sex barn lefver endast en dotter, som befinner sig i Stockholm, sjelf enka i torftiga omständigheter, eger Fru B. icke annat till sitt uppehälle än hvad hennes arbetsförmåga kan inbringa och några få barmhertiga menniskor af godt hjerta kunna gifva. Hon är den tysta nöden, icke den som ständigt klappar på de bättre3 lottades dörrar eller hemsöker dem med långa sändebref och klagoskrifter. Aldrig höres från hennes läppar något knot eller klagan, hela hennes väsende är en stilla resignation, och tacksam mot Försynen för den förmåga till arbete, som ännu i pröfningens sista stunder blifvit henne beskärd, bidar hon med undergifvenhet och utan fruktan de dagar, som ännu kunna återstå. Benägne läsare och läsarinna! Vill du skåda fattigdomen parad med förnöjsamheten, lugnet och friden i förening med det stilla hoppet, besök den öfvergifna enkan i hennes låga, men renliga och snygga hydda. Vid ditt inträdande reser hon sig sakta från den surrande spinnrocken, på hvilken hennes darrande hand ännu utdrager de finaste trådar, och med öppen och ren blick helsar hon dig välkommen. Du behöfver icke frukta någon klagan öfver hennes belägenhet eller opåkalladt meddelande af hvad hon erfarit, men om du vänligt tilltalar henne, torde du någon gång få höra en och annan tilldragelse utur hennes händelserika lefnad. Skulle ett sådant besök deremot icke vara i din smak eller du skyr att skåda fattigdomen på nära håll, men du har något öfver af ditt öfverflöd, gif henne några smulor, som falla af ditt rika bord. De skola bära rika frukter och sprida en ljusglimt på den gamlas mörka lefnadshimmel.