Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1856, sida 3

Landsorten. UPSALA. Från Bollnäs skrifves: En af Helsingeregementes i Wixbo boende krigsbussar var i behof af införseljord i dess lilla spillningsdal; för att erhälla en tjenlig sådan, går han försedd med skofvel, yxa och jernstör, till en i grannskapet af byn belägen backe och började hugga och bryta i kälen, tills han slutligen får tillräcklig öppning för hemtandet af mäljjord. Derefter fortsattes gräfning och forsling, tills han slutligen påträffat ett fynd — icke sådant som vanligen hembjudes Kongl. Maj:t och Kronan till inlösen, utan ett fynd af lefvande natur. Det var nemligen af samma slägte som förledde Eva, neml. ormar, hvilka, omkring 70 till antalet, af olika färger och storlek, ehuru de tycktes lida af kölden och lågo tillsammans i en hop, liknande en svart myrstack, likväl uppreste sina hufvuden och beredde sig till motvärn. Den stackars knekten började kallsvettas, önskande att heldre hafva kommit i handnemäng med ett lika stort antal ryssar, resolverade sig dock i största hast och med dem började strida samt hade dervid den framgång att han med sina medhafde verktyg på en kort stund dödade hela ormarmen, som der hade sin cantoneringsplats. DITO den 19 Febr. Uti Wansta by hade under förleden vecka vargar varit särdeles närgående. I ett fähus, som ligger utät landsvägen, befanns halmstoppen i gluggen en morgon vara utdragen, hvarföre den natten derpå insattes mycket säkert. Men när man om morgonen kom i fähuset, låg den ännu varma kroppen af ett får vid gluggen, och utanför syntes märken af blod och tumningar i snön efter varg, hvilken sålunda genom den mycket trånga öppningen åtkommit fårets hufvud och uppätit detsamma. Tackans späda lam låg om morgonen och diade sin döda moder. Äfven på andra ställen inom socknen hafva vargarne varit mycket närgående. 2 ?DN