Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1856, sida 3

lUrogna! hvi skulle du ryckas från mig? Hör då det afsked, som här jag dig sänder: Se ötver hafvet, jag räcker at dig An mina händer! Se hur bedrötvad och tröstlös jag står Och äfven afsked af Lura 1) jag tager, Der din odödlige Sängare går, Kransad med lager 2). Skall han väl glömma mig? Skall till min hamn Aldrig sin julle han någonsin styra, Aldrig han fly i den älskades famn Hit med sin lyra?. Hulda! Ack, hälsa — O! säg honom du, Att här i Sång-gudens heliga Gille 3) Står än hans rum, att man väntar ännu Allt af hans snille. Trogna! som rycktes så plötsligt från mig, Hör nu de sista farväl jag dig sänder: Se örver hafvet. jag sträcker åt dig An mina händer. Så talte Svea på ensammen strand, Ingen dess klagande suckningar hörde, Vindarne endast till Suomis land Troget dem förde.