Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1856, sida 1

kunna uträtta med motständet, men man skall åtminstone icke öfverraska oss! sofvande eller med förbundna ögon. Det må vara, att detta synes röja ett öfverdrifvet misstroende, men det är icke utan skäl vi kommit derhän. Hr Crusenstolpe undrar i Folkets Röst om H. M. Konungens vackra disposition af Helgeandsholmen varit i form af skänk, afstående eller återlemnande af samma holme och de å densamma befintliga fasta egendomar, om hvilkas något dunkla ägande-rätt så mycket obehag uppstod i början på 1820talete. Läsaren torde erinra sig, att det rörande dessa egendomar varit omtvistadt, detsamma som om Guadeloupe, huruvida de blifvit gifna till Kongl. Maj:t eller till Kongl. Maj:t och Kronan. Förtalet har velat veta, att de sista orden: och Kronan, blifvit på ett outransakligt sätt utplånade ur öfverlåtelseakten utaf Helgeands-holmen, hvarigenom den blef en den aflidne konungens enskilta egendom. Såsom bekant gjorde Carl Johan samma anspråk gällande i fråga om ön Guadeloupe, ehuru Englands utrikesminister öppet förklarat i parlamentet, att samme ö var beviljad såsom en ersättning åt Sverge. (Se debatter i Engelska underhuset den 18 Juni 1813, angående traktaten med Sverger tryckte i Stockholm hos Olof Grahn). En för sin lätta och angenäma stil lätt igenkänd penna har i Post-Tidn:n skrifvit en uppsats om adressoch petitionsrätten, deruti, under erkännande af att adressoch petitionsrätten är en ganska dyrbar och okränkbar rättighet för medborgare i ett fritt land, ett allvarsamt ogillande uttalas af det sätt, hvarpå samma rätt blifvit begagnad af en del utaf Helsingborgs borgerskap, uti den bekanta adressen till general Canrobert. Post-Tidn:s förf:e anser sjelfva adressen i och för sig hafva varit oskyldig och, i sina afsigter, menlös, för att ej säga rentutaf barnslig, men anser den tillika hafva varit högst vådlig, såsom prejudikat, utan afseende på till hvilken främmande makt han denna gången var rigtad. Detta omdöme motiveras genom följande grunder: Mau har gjort sig ingen reda för det förhållandet, att emellan stater kan ingen annan lalliy politisk kommunikation ega rum på annan väg, än den, som staterna i deras officiella helhet utpekat genom tillsättandet af sina resp. styrelser och deras ombud, samt att denna grundsats är så strängt iakttagen, att till och med administrationschefer. som händelsevis besöka utländska städer, hvarest för tillfället någon convention i deras fack vore då under öfverläggning (mellan för detta ändamal befullmäktigade, under dem sjelfva i hemlandet sorterande, tjenstemän) icke fördrista sig att i dessa underhandlingar utan speciel fullmakt utrikes deltaga, så kärt dem är att icke varda vid hemkomsten allvarsamt desavouerade och bestraffade. Huru mycket mindre lämpligt och anständigt det då bör anses, att enskilda personer eller kommuner, utan något slags uppdrag af sitt lands styrelse, löpa åstad till främmande monarker eller deras ambassadörer med ansökningar, petitioner, framställningar eller adresser, i hvad ämne det vara må, borde ringaste eftertanka säga hvar och en. Otillständigheten och befängdheten ökas, om i en sådan adress den internationella politiken är å bane, och adressen varder rentaf oanständig och brottslig, derest den inläter sig i framställningar, sårande för fäderneslandets egen regering, eller i böner till den utländske monarken, att han måtte söka förmå adressanternes regering att ändra politiskt system! Det fattas oss ord att uttrycka vår förvåning, huru det är möjligt att någon skrifkunnig person kunnat vara i behof af dessa anmärkningar för att rätt uppfatta befogenhets-frågan. Det heter vidare: Hade ej de gode männen, som så lättsinnigt läto förmå sig att rusa åstad med adressen, varit så korttänkte, som vi sett, skulle de utan tvifvel hafva något hejdats af tanken deruppå, att deras förehafvande, sådant det nu var, angick icke mindre hela deras fädernesland, än den ringa delen deraf som kallas Helsingborg, och studsat en smula vid det moraliska ansvar, de sålunda onödigt åtogo sig. De skulle deraf ock kunnat leda gig till slutsatsen, att denna adress, lemnad till den afresande ambassadören just på rikets gräns, skulle utomlands antaga färML—— RKO RO ORO OLLI OLLI AA 1