under N:o 3. Då den förut omnämnde nummerhästen 73, hvilken icke kostade hr majoren en enda skilling, år 1852 störtade i den då gängse lungrötan, fordrade och erhöll hr majoren ersättning för densamma. Slutligen får jag äfvenledes anmäla, huru som hr majoren Fock, hvilken naturligtvis har stora leveranser till sqvadronen, fullgör dessa leveranser. Jo, han använder en mängd i olika yrken kunniga gardister, hvilka få stå i rullorna såsom tjenstgörande, och tillfölje deraf begagna kronans uniform, samt aflönas med kronans gage, men befrias från all tjenstgöringsskyldighet. Dessa gardister, hvilkas underhåll och aflöning sker på kronans bekostnad, verkställa åt hr majoren alla behöfliga arbeten, och med visshet vet jag att detta varit förhållandet med följande gardister, nemligen N:o 2 Svensson och 43 Höglund, hvilka arbetat i skomakeri-yrket i fem (5) månaders tid under vintern 1851 och 1852. N:o 20 Liljeqvist och 56 Sahlberg hafva arbetat i skrädderiyrket ett ärs tid under åren 1852 och 1853. N:o 92 Bergström, i sadelmakeriyrket uti 1? år. IIerr majoren Focks förfarande härutinnan tyckes förtjena i dubbelt mått blitva lagligen beifradt, i thy att han icke blott begått försnillning från kronan, utan jemväl gör intrång i de redan förut nedtryckta handtverkerierna. Hr majoren har begått försnillning så till vida, att enligt det med Kongl. Maj:t och kronan ingångna passevolanskontrakt, 25 man af sqvadronen böra om möjligt är permitteras, men i stället upptages endast omkring hälften såsom permitterade, på det att hr majoren må utan kostnad kunna använda det återstående antalet till förrättande af handtverksarbeten. Ryttmästaren och sqvadronschefen grefve Skjöldebrand går till väga med sin sqvadron på samma sätt som sqvadronschefen major Fock. Afven han läter i hvarje månad bortföra foder från kronans fourageförråd, deribland hö, till sådan mängd, att den 9 Januari 1854 icke fanns ett lispund hö qvar på foderskullen, oaktadt enligt sqvadronens fouragerulla, det skulle finnas öfver 1000 lisp.; denna uppgift är ingalunda svårsatt styrka. Stall-underorficern Lindqvist, som råkade i största bryderi för att anskaffa fodret åt hästarne, erhöll för tillfället till låns af hr major Fock 100 lisp. Sedermera, då leveranserna började inkomma, äterbetaltes deref till major Focks sqvadron nämnde 100 lisp. hö. Ehuru, på sätt jag nyss förut omförmält, vid 1853 års slut minst 1000 lisp. hö voro från kronans fourageförråd bortförde, och till följd deraf brist uppstod, samt antipication å 1854 års leveranser måste ske, så fortfor dock grefve Skjöldebrand, att äfven sedan bortföra foder från sqvadronen. Likväl har jag mig icke bekant, huruvida hr grefven och ryttmästaren efter den 3 Febr. 1854 bortfört något foder, men att sådant skedde sistnämnde dag, vet jag bestämdt; och förbehåller jag mig att under ransakningen i målet få inkomma med ytterligare anmälanden. Ryttmästaren grefve Skjöldebrand brukade liksom major Fock, att vid sin sqvadron med kronans foder till remonter uppföda föl, fallne efter sqvadronens hästar. Förlidet år fanns på stallet ett derstädes fallet föl; omförmälte häst stod äfven vid denna sqvadron i fem månader, nemligen i slutet af sistl. år, under hvilken tid den fodrades genom förknappning å sqvadronshästarnas rationer. Mot förre ryttmästaren på regementet, majoren Th. H. Piper, yrkar jag slutligen laga beifran och ansvar, för det han år 1844, i egenskap af löjtnant, låtit utan majorsförhör tilldela gardisten N:o 4 Carl Andersson 15 prygel. Jag förbehåller mig, att då målet förekommer inför vederbörlig domstol, få förebringa all den bevisning som kan anses nödig, och lända till att ytterligare upplysa förhållandena. Yrkande jag derjemte ersättning för rättegångskostnaderna, enligt framdeles ingifvande räkning. Stockholm d. 24 Dec. 1855. C. J. Holm, f. d. Gräns-Sergeant. Så lyder denna märkliga anklagelseskrift, hvilken bestyrkes af attester, hvilka det dock ej är nödigt att anföra, då de i alla fall måste förekomma under rättegångens lopp. Om möjligt anmärkningsvärdare än sjelfva anklagelsen och de gemena medel, som blifvit använda, att aflägsna de besvärande vittnena, är frih. Focks befordran till Chef för ett annat regemente, hvars förre chef, som berömmes mycket för sin duglighet och sjelfständighet, blifvit afskedad, på grund af just denna sin sjelfständighet. Det är att märka, att hr Focks utnämning icke skett innan den mot honom rigtade svåra anklagelsen blifvit för vederbörande bekant, utan så lång tid efteråt, att samma anklagelse väl hunnit tagas i betraktande. Hvarje rättsinnig vare sig militär eller ickemilitär gör nog sjelf sina reflexioner öfver ett sådant handlingssätt å vederbörandes sida. För vår del känna vi det rent af pinsamt att hafva erhållit denna nya anledning till ökadt misstroende och missaktning.