kelse, som, bättre än vit, förstår hvad som är godt och nyttigt, göra ett bestämdt motstånd. All styrelse, all ordning, all framgång är omöjlig, om den enskiltes gen skola gälla mera än den styrandes insigter och omdömen. Och vär tid behörver alltför väl styrelse och ordning, att den som behjertar detta kraf, skulle anse sig berättigad att brista i undergifvenhet, äfven om denna undergifvenhet är honom bitter. Efter dessa grundsatser har jag gått till väga, då fråga om en förändrad verksamhet för mig uppstod. Iakttagande andra grundsatser skulle jag icke bland Eder kunnat känna något lugn. Jag är viss, att mitt förfarande skall af Eder gillas. Då jag härmed säger Eder farväl, tackar jag Eder innerligt och varmt för den vänskap, den kärlek, det förtroende J under min korta embetstid mot mig bevisat. Jag kan med sanning säga, att denna embetstid varit den angenämaste, den lugnaste i hela min sextioåriga lefnad. Herren gifve sin nåd dertill, att de dagar, som för mig kunna återstå, icke sakna all välsignelse och icke för mig medföra större svårigheter och vedervärdigheter, än dem jag genom Herrans hjelp må kunna fördraga! Herren gitve ock Eder sin välsignelse i embete och i hem! Herren gifve Eder en styresman, som med kärlek till kyrkans Herre och Hufvud, till kyrkan sjelf och till Eder, vist och lugnt och trofast biträder Eder i Eder embetsverksamhet! Göre Herren denna verksamhet sådan, att många goda och sköna frukter deraf framkallas r Vare ock Edert enskilta lif med mycken god glädje välsignadt! Guds nåd och frid vare med Eder alle! Amen. Lund den 6 Februari 1856. H. Reuterdahl. Läsaren finner här bekräftadt hvad vi genast vid Hr Reuterdahls utnämning anmärkte, att det varit hans undergifvenhet, som förmått honom att antaga ärkebiskopsplatsen. Men man finner derjemte, att det icke är med någon belåtenhet Hr R. underkastat sig sitt sorgliga öde, att blifva ärkebiskop i Upsala, utan att denna undergifvenhet varit honom bitter. Dock har han tömt kalken, ty han har ej kunnat finna det rätt att emot en högre skickelse, som bättre än vi förstår hvad som är godt och nyttigt, göra ett bestämdt motstånd (såsom t. ex. Biskop Butsch gjort). Litet motstånd mot den högre skickelsen tyckes emellertid Hr Ärkebiskopen anse kunna gå för sig. — En skolgosse, som aflagt ett sådant stilprof, skulle säkert finna sig ganska illa.