— Nitt lif tillhör er, kapten Surcouf, sade grefven och tryckte hans hand. — Jag emottager ert lif, genmälde Surcouf skrattande, — och skänker det åt den skönaste bland våra Kreolskor. Men tala för Guds skull icke om den här äntringen för henne. Hon skulle fördöma den och mig, och jag vill ej ha qvinnors förbannelser öfver mitt hufvud. Om hon visste, hvad jag gjort, skulle hon såsom Juno bönfalla hos Eolus, att han måtte öppna alla vindsäckarne och släppa orkanen lös öfver hennes fordna vän Surcouf. — Framhärdar ni ännu i ert beslut att ej återse Aurore? frågade Raymond. — Nu och alltid! Jag har fått i testamente min aflidne vän Despremonts rättvisa harm .. — Det är lätt hjelpt: vi förklara testamentet ogiltigt, invände Raymond. — Omöjligt! Det är ett mystiskt testamente, upprättadt mellan tvenne själar, utan notaries biträde.. Men derborta på akterdäck ser jag några stackars damer, som ännu ej hemtat sig från sin förskräckelse; jag måste gå bort och säga dem några tröstande ord. Surcouf lemnade Raymond och närmade sig fruntimren, med hvilka han inlät sig i ett vänligt samtal. Det var ett verkligt barmhertighetsverk han här utöfvade, ty hvarken ungdom eller skönhet kunde upptäckas hos denna grupp. Man borde alltid välja sina vänner bland män, som med godhet och vördnad bemöta fruntimmer, äfven om de äro gamla och fula. Sedan den outtröttlige kaptenen, som tänkte på allt, uppfyllt denna skyldighet, befallte han Stars? matroser att upphissa skeppsjullen på däck. — Raymond, sade han till denne, — jag vill icke