Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1856, sida 2

redan hafva oss bekant, har underhuset beviljat anslag för marinens bibehällande på full krigsfot — 3 mill. E för en styrka af 76,000 man — och krigsministern förklarade vid tillfället, att, om freden olyckligtvis icke komme till stånd, skulle vid nästa kampanj 300 engelska krigsskepp uppträda i Östersjön och 100 i svarta hafvet. Enligt Morning Advertiser skola engelska ministrarne hafva beslutat att icke förelägga parlamentet budgeten före slutet af konferenserna i Paris. Om dessa räcka utöfver de första dagarne af April, skulle finansministern inskränka sig till att begära de nödiga anslagen för 3 månader, i stället för såsom vanligt för hela finansåret. Detta beslut är påtagligen motiveradt genom den tanken, att fredsverket kan stranda. Det har framkastats det påståndet, att en revision af Wienertraktaten af 1815 kunde : ifrågakomma i Paris. Detta påstående bestrides dock af LIndep. Belge och andra tidningar. De kristnes emancipation i Turkiet kan nu anses som betryggad. Den skall till yttermera visso högtidligen garanteras i fredstraktaten. Den är ovedersägligen ett resultat af kriget, hvilket således, om det ock, säsom likväl icke är fallet, för öfrigt blefve resultatlöst, likafullt befrämjat civilisationens och framåtskridandets sak, det stora mål, för hvars skull de allierade gripit till vapen. Senaste posten från Turkiet medför åtskilliga rätt intressanta detaljer, som stå i sammanhang men denna fråga. Emancipationslagen innehåller 21 artiklar, af hvilka blott en, hvilken försäkrar de Turkar, som öfvergå till kristendomen, om strafflöshet, stött på ett allvarsamt motstånd i divanen. Engelska ambassadören, lord Stratford de Redeliffe, hade den 29 Januari hemma hos sig sammankallat alla konferensens medlemmar till en biverläggning, då denna fråga upptogs till diskussion och hvarvid den ädle lorden med den oböjlighet, som karakteriserar denne statsman och som, ofta allt för långt drifven, ådragit honom mycket och välförtjent klander, påyrkat genomförandet af äfven denna punkt. Något beslut blef icke fattadt och sammankomsten upplöstes just icke så vänligt. De turkiska ministrarne, föga belåtne med det sätt, hvarpå de vid detta tillfälle blifvit behandlade af engelska ambassadören, beslutade, enligt hvad det förtäljes, att icke infinna sig på en maskeradbal, som skulle ega rum hos lord Stratford. Då detta beslut kommit till lordens kunskap, begaf han sig till sultanen och inbjöd honom till festen. Storherren, som togs oförhappandes, lofvade att komma, och en korrespondens i Patrie försäkrar, att Konstantinopel kommer att, till muselmännens af gamla stammen stora förargelse, bevittna den skandalen, att de rättrognes öfverhufvud bevistar en af en otrogen gifven kostymbal. Notiser öfver Triest från Konstantinopel af den 4 dennes bestyrka, att sultanen skulle bevista balen hos lord Stratford. i Att Turkarnes motstånd emot den artikel i emancipationslagen, som skyddar från sin tro affällige musulmän från allt straff, slutligen öfvervunnits, synes af gårdagens telegrafdepescher, enligt hvilka de 21 artiklarne i emancipationslagen (icke den 21:sta) blifvit öfversända till Paris. Frågan om ordnandet af Donaufurstendömenas och äfven Serviens angelägenheter säges äfven skola förekomma vid konferenserne i Paris. Fullmäktige från de ifrågavarande länderna skola begifva sig till Paris, för att, när så påfordras, tillhandagå med nödige upplysningar. Enligt en Wiener-korrespondens i Frankt. Postz. skulle vestmakterna och Österrike ännu icke blifvit ense om huru Donaufurstendömenas angelägenheter skola odnas. England yrkar införandet i dessa länder af det representativa styrelsesättet, hvilket har en svår motståndare i Österrike. Utsigterna för en fredlig lösning af de engelsk-amerikanska stridigheterna hafva ytterligare ökats genom den position till Englands fördel som Frankrike synes hafva antagit i denna fråga. Constitutionel har en artikel, som är undertecknad af redaktionens sekreterare, den vanliga formen för ingifvelser från officiel källa, och i hvilken artikel säges, att, om Förenta Staterna framhärda i sin krigiska sinnesstämning, skall icke blott England, utan äfven Frankrike mota yttringarne af densamTI4LLN!9 KE a Fn fn of