Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1856, sida 2

——d — —1ä?ä————————— ———— — många menniskors timliga lycka beror af min verksamhet på oceanen? Jag borde bevara min hemlighet, men ni trugar mig att upptäcka den .. jag har här trettio män att försörja; men om ni tror, att detta är hela min familj, misstager ni er.. de äro tvertom en obetydlig skara mot dem jag har på andra häll .. I Bengalen lefva mänga orkeslösa gubbar, som under Dupleix befäl stridt för Frankrike, olycklige ålderstigne män, som ingenting ega och ingenting erhålla af Direktorium, emedan detta sjeltt är nödstäldt på penningar. Jag har att försörja kolonistfamiljer, ruinerade genom kriget, och som fåfängt begärt skadeersättning af franska regeringen. Ni vet, huru man i Paris behandlar Frankrikes indiska undersäter: man icke ens öppnar deras bref. Jag har vidare åtskilliga Bretagnare, som vänta penninghjelp af mig, för att kunna odla sina nybyggen i Pulo-Pinang, på Celebes och Madura. Hvad Frankrike ej kan göra, vill jag sjelf försöka att åstadkomma. Jag ger pensioner åt invalider, skadeersättning åt kolonister och skaffar penningar åt nyodlare. Den förträfflige Davidson, Frankrikes hemlige vän, är vår kapitalist, som omsätter de små summor, vi hafva att disponera. Hans plantasch, af hvilket alla våra fattiga, utan att veta det, hafva sin inkomst, lofvar redan mycket för framtiden .. Men min familj är talrik, och ögonblickets behof kräfva alla våra ansträngningar. Derför måste kriget betala det närvarande och förbättra det kommande. Det är beklagligt, jag känner det så väl som sjelfva ostindiska kompaniet, att jag nödgas uppbringa dess handelsfartyg och taga dess ladaningar; men vi Fransmän hafva ju också förlorat vära kofferdifarare på hafven och dertill vår linieflotta vid AbukirAllt hvad som återstår oss är det här lilla nötskalet, vår snälla yBreton, och af denna utom måste vi lefva och trö