Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1856, sida 2

—— ———— ——— sion .. Och enär vi ej inom tvenne timmar upphunnit detder fartyget, har jag tid att närmare utveckla mina åsigter i denna fråga. — Godt, låt mig höra! bad grefven; — jag önskar ingenting högre än att jag må ha orätt och ni rätt. — Kan ni säga mig, Raymond, hvarför ni, liksom öfrige medlemmar af vårt fordna hof, pudrade och sminkade er, hvarför J buren kläder med arlekinspaljetter, hvarför ni i Trianon brukade förkläda er till herdar och herdinnor och leda små lamm i rosenband? .. : — IIvarför? Emedan .. emedan det var modet, vill jag tro. — Nåväl, om ni en vacker dag hade mött en sådan sjöbjörn, som jag till exempel, och sjöbjörnen hade tilltalat er med följande ord: Hvarför spökar ni ut er på det sättet? Bort med pudret och arlekinsrocken! Tag på en gul klädesvest och en blå sjömanströja! det ser manligare och bättre ut... Hvad skulle ni då svarat sjöbjörnen? — Jag skulle höjt på axlarne och vändt honom ryggen. — Men så gör icke jag.. jag höjer hvarken på axlarne eller vänder er ryggen, oaktadt ni lägger er uti mitt yrke, som ni icke förstår ... Jag tvertom stannar och inleder med er ett samtal, för att upplysa er. — Surcouf, ni är förträfflig, sade grefven och sattade hans hand. — Tror ni, fortfor den ryktbare sjöhjelten, — tror ni att det hvimlar lika tätt af galioner på hafvet, som fordom af promenerande i Versailles allter? Tvertom, min grefve, sådane möten som detta äro sällsynta, såsom La Fontaine uttrycker sig. Vill ni veta, hvilket ansvar hvilar på mina skuldror . . huru