Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1856, sida 3

AF och de flesta af förf:n uppgifna tidsbestämningar återfinnas i de vanliga läroböckerna uti verldshistorien. — Rec. fortfar: afseende på omöjligheten af en noggrann kronologisk bestämning förekommer följande konklusion, som synes oss mer än besynnerlig. På de ställen i den heliga historien, der tidsuppgifter finnas, upptagas öfverallt hela år, och en missräkning af nägra tiotal kan derigenom lätt ega j rum. Förr. är beredvillig att lösa den dunkla gåtan genom anförande af ett exempel. I gamla test:s hist. böcker uppgitves hvarje konungs regeringstid. Der upptages dock blott, huru många år hvarje konung regerat, men ej huru många manader, som kunnat öfverskjuta de hela åren. Då man ej har sig bekant, huru stor tidrymd, som dessa öfverskjutande månader, tillsammanslagda, utgöra, kan således endast under denna period en missräkning af ej så få år uppstå. — Orden: ysjelfva ärtalsuppgifterna uttrycktes ursprungligen med blotta bokstäfver? hafva af rec. blifvit missförstådda, och deraf föranledes han till en besynnerlig fråga. Förf.ansersighatvatydligt framställt sin mening. Ursprungligen, d. v. s. i den ursprungliga terten, äro ärtalsuppgifterna uttryckta med bokstätver. Då dessa böcker derefter öfverflyttades på andra Språk, kunde, genom ett oriktigt upplösande af dessa ursprungliga talbetekningar uti de hos andra folk brukliga, tel lätt insmyga sig. — Rec. fortfar: Efter förf:ns uppgift lära sjöarne Merom och Tiberias vara ungefärligen lika stora. Om så är, hafva våra bästa kartor missledt ess, i det de tekna den sednare, såsom slera gånger större än den förra. Bland de källor, föri. haft att tillgå, har han icke sett nagon uppgifva förhållandet vara sådant, som rec. förmenat. Hvad förf:s bestämning i afs. på Merom beträffar, öfverensstämmer den med nästan alla, såväl äldre som nyare förf:s uppgifter. Om Tiberias äro deremot de resandes berättelser ej sammanstämmande. Den bekante Robinsons åsigt är, att man vanligen uppgitvit denna sjö för stor. Förf. har följt Seetzen, hvars iakttagelser en man, som anses ega ett afgörande domslut i dylika frågor, högligen lofordar, (Ritter, 15, 64) och hvilken en annan utmärkt lärd, prof. Raumer, hedrar med epitetet: der genaue (sid. 55). Wensjoe i sin framställning om Palestina (Förkl. öfver N. T. efter Gerlach, 3, 427) har samma bestämningar, troligen ur samma källa. Eiter förf. uppgift blifva likväl sjöarne ingalunda lLungefärligen lika stora. I anledning af yttrandet: att i Döda Hafvet inga lefvande varelser finnas, anmärker rec., att förf. följer gamla resandes fabulösa uppgifterd. Såvida de förnämsta äldre och nyare resandes berättelser ej bedraga, står dock förf:ns uppgift fast. Motsatsen har ingenstädes funnits. Utrymmet medgifver ej att uppnämna de källor, förf. haft att tillgå; några af såväl äldre som nyare datum må anföras. Hieronymus, som en längre tid vistades i närheten af denna sjö, yttrar: Döda Hafvet, i hvilket intet lefvande djur kan vistas (ad nech. 47). Robinson, hvars arbete gjort epok i den bibliska geografien, bekräftar af egen erfarenhet äldre och nyare resandes uppgifter, att ej något spår af djurlif der finnes (2, 461). Vär landsman Berggren yttrar: Åjag såg intet tecken till något lefvande djur i detta vatten. Araberna sade mig också, att man aldrig här varseblifvit några siskar. (3, 19). I Reisen in den Ländern der asiat. Tärkei, herausgegeb. von Heinzelmann, Leipz. 1854, säges med full visshet: Fische fehlen darin.? (sid. 96.) Rec. framdrager tvenne källor, Chateaubriand och Hasselqvist, för att bevisa motsatsen. I den sednares Resa till heliga landet (sid. 138, 139) nämnes ej ett enda ord i detta ämne, och i förtekningen på de fiskarter, han funnit på sin resa, (sid:na 323— 407) uppgifves ej en enda, funnen i Döda Hafvet. Med rec:ns tillåtelse torde således detena intyget för hans påstående falla bort. Det andra, Chateaubriand, Itineraire de Paris a Jerusalem 1806—7), har förf:n ej rådfrägat. Anledningen till detta förbiseende har varit Ritters yttrande om arbetet: Im Sinne alter Pilgersahrten mit Enthusiasmusigeschrieben, mehr glämzend, als inhaltsvoll und voll historischer Irrthämer. (15, 65). Ljudet af tusentals fiskar, som om natten hoppade i vattenytan, der, hvarest mången trovärdig resande ej sett eller hört omtalas, att någon enda funnits, torde väl således gälla såsom ringa bevisning i ämnet. Todt heisst das Meer?, säger Raumer, da an ihm keine grime Pflanze, kein Wasservogel auf ihm, in ihm kein Fisch, keine Muschel ), Förf. afbryter här sin uppsats. Efter de nu skärskådade anmärkningarne uppräknar rec. några inadvertenser, (sid:na 3, 69, 175) till hvilka förf. förmenas hafva gjort sig skyldig. Utrymmet för en tidningsuppsats, redan taget för mycket i anspråk, tilläter ej svar. Det synes äfven mindre behöfligt, då det här ej egentligen gäller sak, utan uttryckssätt. — Förf:n aflägger slutligen sin tacksamhet för den uppmärksamhet, rec. behagat visa hans arbete, och för det smickrande slut-omdöme, han gitvit detsamma. Joh. Aug. Berg. — FATT TITANS TANT C 1