Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1856, sida 3

(Insändt.) Genmäle. I N:o 38 af Göteborgs Handelsoch Söfarts-Tidning har en anmälan af underteknads nyligen utgifna arbete: Bibel-Handbok eller Inledning till den Heliga Skrift blifvit införd, som innehåller åtskilliga anmärkningar, hvilka ansetts ej böra med tystnad förbigås. Emot sjelfva hufvuddelen i boken har rec. endast framställt tvenne anmärkningar. Den ena rörer den yttre formen eller uppställningen, den andra de i arbetet intagna bibelcitaterna. I det förstnämnda hänseendet ogillar rec., att den mängd noter blifvit under hvarje hufvudpunkt upptagna. Förf. har härutinnan följt en ganska vanlig method, neml. att indela sin afhandling i tvenne kurser, genom hvilken anordning han åsyftat göra boken, begagnad som lärobok, användbar för såväl lägre som högre afdelningar inom elementar-läroverket, och, utom skolan använd, gagnelig för olika bibelläsare efter deras särskilda behof. — Vidare ogillar rec., att en mängd bibelcitater blifvit intagna, Förf. har ansett det vara en oeftergiflig pligt att ur sjelfva den heliga urkunden uppvisa stöd för sina uppgifters rigtighet. Ej heller har det någonsin ansetts som fel att uppgifva sina källor, endast man citerar rätt och med urskiljning. Dessutom finnes en annan anledning till detta förfaringssätt. Af önskan att göra arbetet så fullständigt som möjligt, men tillika af fruktan att usurpera för stort utrymme har förf. på flera ställen endast vidrört eller antydt ämnen, med hvilka läsaren, hänvisad till bibeln, kan, om så önskas, göra sig mera hemmastadd. Den flyktige, brådskande läsaren, som Pej vill gifva sig tid och möda att uppsöka alla eller några af dessa ställen i skriften, kan ju helt enkelt — gå dem förbi; den noggrannare torde ej finna sin möda alldeles förspild. De öfriga anmärkn:ne äro rigtade emot framställningen af Judafolkets historia och emot bihanget, som innehåller bibelns kronologi, geografid. m. m. I afscende på den historiska taflan af Judafolkets öden, som anses vara vaffattad på ett nätt, koncist och sakrigtigt sätt), synes det rec., att förf. kunnat bespara sig mödan att med minutiösa kronologiska detaljer bestämma en mängd obestämbara fakta och som svårligen rymmas i någon menniskas minne. Slår man upp boken, sid. 65, 66, der denna framställning finnes, ser man i en historisk skildring af en tidrymd af omkr. 300 år ej flera än 15 kronologiska uppgifter, bland hvilka några gälla händelser af verldshistorisk betydelse och de öfriga infalla inom Judafolkets ärorikaste hjelteperiod, det mackabeiska befrielsekriget och den derpå följande sjelfständighetsperioden. ÅIlvarifrån, frågar rec. vidare, vhar förf. alla dessa uppgifter? Han säger sjelf, sid. 135, att den hel. skrift på de flesta ställen ej uppgifver några tidsbestämningar. Då nu den profana historien har om dessa händelser föga eller ofta ingenting att förmäla, så måste ju en god del af dessa uppgifter vara rent af hopgjorda och föhjqaktligen till ingen nytta. Svårligen har — det måste medgifvas — förf. kunnat hämta dessa uppgifter från den hel. skrift, då dess historia, såsom det torde vara allmänt bekant, ej sträcker sig längre än till den babyloniska fångenskapens slut, och den framställning af Judafolkets öden, mot hvilken rec. gör sina anmärkningar, afser tiden från återkomsten utur den babyloniska fångenskapen till Kristi födelse. Den profana historien har deremot mycket att förtälja.