Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1856, sida 2

Utrikes Nyheter. KRIGET. Enligt Times underrättelser från brittiska lägret vid Sebastopol, hvilka räcka ända till den 26 Januari, anser man der temmeligen allmänt, till följd af det bekantvordna antagandet af freds-propositionerna å Rysslands sida, freden för så godt som afslutad, och ibland de efter befordran lystne officerarne råder ej ringa missnöje öfver denna så kort före det väntade vår-fälttåget öppnade utsigt. På vecko-häst-auktionen som den 23 hölls vid Kadi-Koi märktes redan, i anledning af fredsutsigterna, betydlig obenägenhet att köpa och starkt fall i priserna. Times innehåller ånyo en korrespondens ifrån Omer Paschas läger, hvilken, ehuru af gammalt datum, dock torde intressera våra läsare; den är daterad Mingrelien den 29 December: Omer Pascha hade d. 17 lemnat Chopi och begifvit sig till Redut-Kale, för att der personligen vaka öfver utskeppningen och förvaringen af alla slags förråder. Från d. 18 till d. 21 hade mycket snö fallit, men sedermera var vädret ovanligt mildt. Under solens och den friska vindens inflytande torkade vägarne, och då snön ännu icke smält på bergen, och en öfversvämning af floderna ännu icke var att befara, så skulle nu ett tillfälle vara gifvet för europeiska trupper att åter börja operationerna och tänka på intagandet af Kutais. Men af allt hvad som tillhör en arme, äga turkarne endast soldaterne. De skulle svälta ihjäl på ett sådant tåg, då hos dem något provianteringsoch transport-väsen ännu icke existerar, och landet sjelft erbjuder färre hjelpmedel än man skulle tro, i det att Ryssland i Mingrelien och Georgien tycks hafva följt den politiken att vara frikostigt med penningar, men undertrycka jordens produktionskraft. Hvad krigsoperationerna beträffar, så kom det blott till några skärmytslingar. Turkarne höllo fortfarande Sugdidi besatt; vid Ziva fingo de i en liten säktning fördelen på sin sida. Skender Pascha Ulinski) har i synnerhet tagit till sin uppgift att beständigt oroa fienden. Han hade för afsigt en kavalleri-expedition efter egendomliga principer. Hvarje man skulle medföra provisioner för 7 dagar, alla tält skulle qvarlemnas, inga fångar tagas, och de sårade af hans egen korps lemnas qvar, der de föllo. Denna plan blef emellertid icke antagen af öfverbefälhafvaren, utan i dess ställe erhöll han det uppdraget att förjaga en afdelning ryska soldater, och mingrelisk milis, som oroade lägret vid Chopi. Han anträffade fienden, begärde infanteri-förstärkning, emedan terrängen gjorde ett kavalleriangrepp omöjligt, ordnade ett bajonett-anfall och sprängde derpå framför alla de öfrige in midt ibland ryssarne. Som vanligt slog han sig åter ut. Hans ställning var så mycket äfventyrligare, som det efter — marscherande