Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1856, sida 2

icke dånar. skulle jag känna ett dolkstygn i mitt hjerta. — Emellertid måste hon dock underrättas om saken. — Hvad säger ni, Raymond, går det ej an, att jag skrifver några rader och skickar en man af min besättning med biljetten till Davidsons? På det sättet undvika vi att lära känna den verkan, underrättelsen skall hafva på den stackars Despremonts enka. — Det förslaget bifaller jag .. Ett bref... ett kort bref .. — Blott fyra rader! inföll Surcouf; — stora nyheter låta säga sig i få ord. Såhär till exempel skulle det lyda: Kalimas redd, den . . ete. Fru grefvinna! Er bäste vän fullgör härmed den sorgliga pligten att underrätta er om grefve Despremonts död. Vi hafva gjort en djerf landstigning på Timor; Raymond de Clavieres deltog deruti, men våra ansträngningar voro fruktlösa. Er man är död för sju månader sedan, ete. — Det är tillräckligt, sade Raymond. — Har ni ingenting att anmärka mot detta en sjömans sätt att skrifva bref? — Nej, Surcouf. — Vi skola tillbringa natten på redden, fortfor kaptenen, — för att ge den sköna grefvinnan tid att hemta sig. Följande morgon gå vi i land. — En natt under equatorn är lång, sade Raymond. — Ni måste dock finna er deruti: konvenansens fordringar gälla äfven älskare. — Det må då vara beslutadt, sade grefven. — Vetni, återtog Surcouf, att det lif, ni valt, förefaller mig i hög grad afundsvärdt. Ni får andas oceanens lriska luft och njuta urskogarnes svalka.. Om ni vill hafva en omvexling i nybvggares stilla sarvet