Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1856, sida 2

Det finnes eljest intet mera fåvitskt tal än detta tal om exceptionella länder. I fråga om stora vare sig rättsgrundsatser eller allmänna lagar för samhällsutvecklingens olika grenar, är intet land exceptionellt, lika litet som det gifves något undantag från tyngdlagen eller andra naturlagar. Alldraminst kan Sverge anses vara något undantagsland, i afs. å de vare sig moraliska eller industriella lagar, som blifvit godkända af det öfriga civiliserade Europa, emedan vi lyckligtvis icke stå så långt tillbaka i kultur, att samma lagar icke skulle vara gällande äfven för oss. Vi sluta vår långa, ofta afbrutna anmälan af denna del utaf biskop Agards verk, med uttryckande af vår ledsnad, att i slutet af denna del hafva funnit ett kapitel, som varit så stridande emot den upplysta och frisinnade anda, som genomgår denna del i öfrigt, hvarjemte vi ej kunna undertrycka den önskan, att förf:n ville, under fortsättningen af sitt arbete, hvilket vi motse med stort intresse, använda mera sjelfkritik och uppgöra en mera ordnad plan för sin framställning. Om det sednare torde blifva svårt, kanske omöjligt för hans lifliga inbillningskraft, så är den förra så mycket angelägnare, på det att de äkta och gediegna guldkornen utaf sanning ej måtte ligga ombäddade af alltför mycket slagg utaf lösa hugskott och sofismer. Efter hvad vi försport kommer den statistiska afdelningen, författad af C. E. Ljungberg, i dess fortsättning att afhandla Sverges Nateriella Kulturförhållanden, i hvilket ämne ett häfte torde utkomma till sommaren.