Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1856, sida 1

—— —————— — arbeten, lånade t. ex. utur den tyska litteraturen, ej saknats; men med sin stora vidlyfstighet, sin lärda och kritiska apparat hafva dessa varit till föga direkt fromma för dem af bibel-läsarne, som betrakta det heliga ordet mera såsom ett ämne för hjertats stilla andakt, än som ett fält för klyftiga undersökningar och tankefunder. Dermed att författaren af ifrågavarande lilla arbete företagit sig att fylla en sådan lucka i vår litteratur, har har han gagnat den goda saken, den bibelläsande allmänheten och, såsom vi förmena, sitt eget anseende såsom flitig och samvetsgrann samlare och ordnare. Allt som är beräknadt på att upplysa och undervisa, måste för att detta mål skall vinnas, i ordnadt, utredt och systematiskt skick erhjudas åt dem, hvilkas behof man afser. Detta gäller ej minst om det ord, som våra själar kan saliga göra. Det ligger i de Heliga Skrifterna, såsom den ädle metallen i grufvans djup, ej alltid i dagen, ej alltid med hela sin herrlighet och glans tillgängligt för den ovana blicken, stundom inbäddadt i mindre ädla lager, vid hvilkas frånskiljande det först framträder i full gediegenhet och klarhet. Först när de heliga sanningarne ordnas, hopställas, redas och utvecklas, kunna de rätt fattas af den frommes tro och af hans lefvande kunskapsbegär. — Nog finnas de, representanter af den lata tron, som ej vilja ljus, ej ordning, ej sammanhang, och som anse hvarje försök att, så vidt sig göra låter, gifva form och system åt de heliga sanningarne, såsom onödigt, Ja skadligt; de vilja fast heldre dimma och halfmörker, för att i detta osäkra skydd sjelf