Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1856, sida 1

gäret dref dem till att handla, säsom de gjort, men de trodde sig likväl icke hafva begätt ett bedrägeri, eftersom de till de hvite utlemnat en annan fänge af samma nation. Grerve Raymond åtnöjde sig ej med denna förklaring, så sannolik den än tycktes vara. Han ville fortsätta sina efterforskningar, då fadren till de båda slafvinnorna sade något till tolken, som af denne öfversattes med följande ord: — Härbredvid är chefens hydda belägen; der har man förvarat alla de saker, som tillhörde Despremonts, emedan man hoppades att i framtiden frå dem väl betalte af hans vänner och landsmän. — Skyndom dit! sade Raymond. — Vänta herr grefve! inföll tolken; — mannen har ännu något att säga . . . — Hvad då? — Han begär beskydd för sig och sina båda döttrar, emedan han fruktar att bli straffad af sina landsmän för sitt beteende mot de hvita. — Säg honom, att vi skola föra honom och hans barn i säkerhet ombord å Bretonv. . Då malajen hörde detta, gjorde han ett glädjesprång och skyndade sig derefter att visa Raymond vägen. Allt måste ske i största hast, ty Surcout och hans manskaps hållning tillkännagaf, att man snart hade att vänta en ny strid. Chefens hydda var obebodd, men egde vissa beqvämligheter, som saknades i de öfriga; man såg der en orientalisk divan, tvenne hängmattor och en kinesisk opiirökningsservis. Gretven, som noga letade öfverallt, upptäckte bakom en japansk tapetskärm ett slags trofä, bestående f af en fullständig sjöoffcersuniform och andra saker