Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1856, sida 3

Te Li 1 . William Palmer, Esquire, Giftblandare och förfalskare. I Trentdalen uti Staffordshire ligger den lilla men välmående köpingen Rugeley, der en i hela England ryktbar hästmarknad årligen hålles, och der brittiska styrelsen årligen uppköper nästan hela det antal remonthästar, som erfordras för dess kavalleri. Rugeley är en angenäm och behaglig ort. Dess gator sträcka sig mellan skuggrika trädgårdar, och rundtomkring den lilla köpingen utbreda sig doftande blomsterrika ängar, genom hvilka en silfverklar bäck slingrar sig i fantastiska bugter. Hit borde skalden begifva sig, för att ostörd få drömma i skötet af en leende natur, och unga älskande skulle ej kunna finna en skönare fristad under smekmånadens lyckliga dagar. På ett bösshålls afstånd från den stenbro, hvars hvalf förena Trents pittoreska stränder, ser man ett tegelhus af gladt och herregårdslikt utseende. En all leder från dess trappa ned till stranden, och kring dess lilla snygga, med sandsten belagda gårdsplan stå lådor, i hvilka pomeransträd och oleandrar vexa. Ett litet stycke derifrån befinner sig ortens kyrkogård, inom hvars lugna murar talrika slägten hvila i den eviga sömnen. I detta hus bor enkan efter en trähandlare, som genom obekanta hemlighetsfulla spekulationer förvärfvade rikedom, och som ett lika hemlighetsfullt slut förde till grafven. En talrik familj har uppblomstrat under dess tak; misstress Palmer blef moder till fem söner och två döttrar. Af de förstnämnde blef den äldste jurist, den andre prest, den tredje läkare, den fjerde spanmålshandlare och den yngste, likasom fadren, trähandlare. Af de tvenne döttrarne lefver den ena ännu och åtnjuter, i likhet med sin moder, odelad aktning och vänskap af sina grannar, hvaremot den andra i förtid föll offer för en passion, som hos qvinnan är ännu vämjeligare än hos mannen, nämligen dryckenskapslasten. Ehuru förmögen och inflytelserik har denna familj lefvat obekant och tillbakadragen, tilldess helt nyligen en af dess medlemmar, herr W. Palmer, gaf den en sorglig ryktbarhet genom en kedja af rysliga illgerningar, till hvilka brottets annaler ej hafva att uppvisa ett motstycke. William Palmer är 35 år gammal, var först anställd hos en droguist i Liverpool, slog sig derefter på medicinen och återvände efter fullbordade studicr till fäderneorten, för att der praktisera. Han har ett älskvärdt yttre, intagande umgängessätt samt ett gladt och vänligt lynne. Till hans karakteristik hör vidare, att han visat sig god och medlidsam mot fattiga, vänlig och höflig mot sina underordnade och att han var en serdeles gynnad gunstling hos ortens kammarjungfrur, dem han gaf talrika, men föga platoniska prof på sitt intresse. De barn, som blefvo frukten at dessa förbindelser, dogo kort efter födelsen; fyra af hans barn med sin lagliga hustru hafva delat samma öde; blott ett enda lefver ännu, är nu 7 år gammalt och enda arfvingen till modrens förmögenhet. Palmer är gift med en oäkta dotter af f. d. öfversten vid indiska armen, hr Brooks, som, efter det han lemnat tjensten, hade bosatt sig i Stafford. Ofverste Brooks blef lönmördad, utan att man någonsin kom gerningsmannen på spåren. Vid öfverstens död erhöll enligt testamentet hans mätress ränteeganderätten till hans förmögenhet; kapitalet erhöll